Från Utlandet. Någon fredlig vind måtte åter blåsa, eftersom de tyska börserna börjat bli lugnare. Också heter det, att uppköpen af hästar i Preussen blifvit af generalkommandot instälda. Denna sredsstämning för det närvarande ögonblicket torde likväl icke vara mycket att lita på, och ännu föreligger ingenting faktiskt, som säger bestämdt, att krigsfaran är undanröjd. Påskaftonsdagen måtte oron inom Tyskland nått sin höjdpunkt, ty tidningarne derifrån för den dagen föra ett märkligt språk De hafva plötsligt bemäktigats at en religio sitet med anledning at den stundande påskhelgen, hvilken religiositet visserligen är ganska vacker i och för sig sjelf, men tyckes lik na den nyss obotfärdiges plötsliga omvändelse på dödsbädden, när hopp om lif ej mera finnes. Då Tyskland blott hade med det lilla Danmark att göra, sågo vi ej, fastän jnlen, glädjens och fridens högtid, var vittne till de krigiska förberedelserna, några synnerligen kristliga tankar i de tyska tidningarne. Och ännu är omvändelsen så föga verklig, att vi ej fått skåda i någon tankepå den danska nationalitetens i Slesvig lidande under ett påtvingadt främmande ok. En tysk tidning säger: Den hel. påskhögtiden är väl egnad till, att hvar och en, från den högste till den lägste, går till sig sjell och frågar sig, i hvilken ställning han befinner sig till sin skapare, som för tillvarons stora välgerning icke begär någon annan tacksamhet, än uppfyllandet af hans bud. Huru stämma dagens lidelser, at hvilka jordens mäktiga tyckas mer och mer beherrskas (ty folket vill freden), huru stämma de öfverens med dens bud, som sagt: Älsker edra ovänner. Till denna sedliga höjd har ingen annan religion kunnat nå. ,Kristendomen är kärlekens -och ödmjukhetens religion, men hat och högmod äro krigets källor. Lika sannt som detta är, lika besynnerligt ser det ut, att samma blad i samma uppsats med begärlighet griper fast i ett yttrande al en wienertidning, att freden ännu kan bibehållas om Slesvig-Holstein öfverlemnas till aungustenborgaren med karakter af ett slags preussisk ståthållare. Derom äro vi ense, ropar bladet, ty då kan kriget undvikas. Men den så kristligt sinnade bryr sig ej om, att denna lösning skall frampressa nya lidanden, nya svårigheter hos en befolkning, som med eröfringens lögnaktiga och förvridna rätt skall emot sin vilja hållas under en preussisk satrap. Det är ett eget sätt att tillämpa den herrliga satsen: ÅÄÅlsker edra ovänner! Tyskland har mycket att lida för denna sin oförtydbara nationala egoism. Köln. Zeit. antyder en annan sida hos tyskarne. Fastän dessa vilja freden, äro de dock så försjunkna i sin lojhet, att något kraftigt uppträdande å deras sida mot de regeringar, som vilja föra dem i krig, ej är att vänta. Nämnda blad utbrister: Om folken önska att se sitt dyrbaraste goda, freden, bevaradt, måste de röra på sig sjelfva och icke afvakta, att fredsdutvor flyga dem i munnen. Huru rent af tokigt det är beskaffadt i Preussen med konungens och folkets viljor,