H 2— . Till Allmänheten! Sedan hos Fattig-Försörjnings-Styrelsen annälan förekommit, att tiggeriet här i staden kberigen börjat tilltaga i en oroande grad, ordeles af personer från angränsande församingar och af kringstrykande barn, som aningen försumma sin skolgång, eller på leliga stunder dertill af föräldrarne uppmanas, nar Styrelsen, för hvars omtanka utrotandet if dylikt oskick ständigt varit ett vigtigt föemål, sunnit sig föranlåten, att, i likhet med hvad förut någon gång egt rum, framställa len anhållan, att inga allmosor, under hvad förevändning som helst, måtte varda vid dörrarne utdelade, utan fasthellre att de bettlando till Fattigvården hänvisas, för att der få behofven undersökte och afhulpne. Med kännedom om de rikliga understöd, som i många former tillhandahållas, hyser Styrelsen den öfvertygelsen, att ingen anledning till bettlande egentligen förefiones; och då erfarenheter lärt, buru, i de flesta fall, de gåfvor, som barmhertigheten framräcker, endast missbrukas och förslösas, samt det demoraliserande inflytande tiggeriet utöfvar på lättjefulla barn alltför väl är insedt och kändt, anser sig Styrelsen destomera befogad tll denna uppmaning som den städse låtit sig angeliget vara, att lindra allt verkligt inom samhället förekommande behof och för sådant ändamål, bland annat, gått i författning om tillhandahållande på Kamererare-kontoret i Försörjningshuset at så kallade matpolletter, efter ett pris af 6 öre per stycke, för de fattigare af arbetsklassen, som vilja tillgodogöra eig denna billiga utspisning, eller för den öf riga allmänheten, som önskar att företrädesvis på detta sätt afhjelpa någon tilläfventyrs känd och vitsordad nöd. Utan en så beskaffad förutgången undersökning motarbetas Fattigvårdens ändamål, och med full visshet kan det antagas, att hvarje annat utdelande af allmosor, i synnerhet åt tiggande barn, verkar i högsta grad skadligt och olycksbringande. Göteborg den 13 Februari 1866. Fattig-Försörjnings-Styrelsen.