0LeOArAe — — — Från Utlandet. Den 21 d:s afslöts på ett märkligt sätt adressdebatten inom Frankrikes lagstiftande kår. I ett varmt, frisinnadt och oförskräckt tal yttrade sig Eugene Pelletan öfver det franska samfundets närvarande ställning, Han höll en formlig straffpredikan, snillrik och gripande, om dess sjunkande sedlighet och försummande. En gång var det annorlunda, gade han. Då arbetade en entusiasmerad, flitig, åt framåtskridandet hängifven ungdom idom alla fack; talangerna trängde sig fram, Europa såg hän till Frankrike i afseende på vetenskaplig och politisk bildning. Det är nu förbi; endast hos gubbarne spårar man ännu ett återsken af denna gloria. Det är ock helt naturligt! Ev hel rad af censurer skall nu genomgå ett verk: förläggarens, boktryckarens, kolporteringskomitns censur, direkta och indirekta censurer, hvilka tvinga skriftställaren att föra sina egna tankar till grafven. Härunder förtvinar den allvarliga litteraturen, medan den frivola skjuter yppigt upp. På samma sätt med scenen: Teatern är ej mera ett andens frosseri, den är en blott blickens frosseri! Tal. visar vidare, att det vansinniga