beskyllade nationalforsamlingen för att ha velat göra sig allsmäktig och tillvälla sig all makten. Detta upprop till folket var alltså en protest mot despotismen för friheten. Detta är så sannt, att den nya regeringens första steg var, att afskaffa lagen af den 31 maj och införa den allmänna rösträtten. Vidare ... Här afbröts talaren at David, som intöll: Men detta är ju en process! Favre: Då är historien sjelf en process! David: Men det är ett slags historia, som det icke är tillåtet att draga fram med. Favre fortsätter och följer den kejserliga regeringens utveckling, tills han utbrister, syftande på kejsaren trontal, hvari yttrades, att fransmännen ej äro mogna för för friheten: I stället för att ingifva Frankrike förhoppningar om frihet, säger man till det, att i detta afseende allt är slut. Presidenten afbryter: Talaren gifver kejsarens ord en uttydning, som icke är grundad-. Favre: Gifve Gud att jag misstoge mig! Talaren visar nu, huru regeringen tillmtetgjort alla frioch rättigheter, den ena efter den andra, först och främst pressfriheten. Han karakteriserar varningssystemet och tillägger: Den exekutiva makten är herre öfver tidningarnes lif; den kan afhugga trädet vid rötterna eller fälla det, om den låtit det växa. Och det kallar man 1789 års system! Man borde för kalla det en förnekelse och parodi at 89. Presidenten kallar tal. till ordningen, tilläggande: Det är ej tillåtet att säga, att regeringen är en parodi! Jag tillåter det icke! Tal. ursäktar sig och öfvergår till församlingsrätten, samt visar, att man ej ens hållit löftet om scenens frihet, utropande till regeringen: Och hvad hafven j gjort af den franska scenen? En härd för liderlighet och skamlöshet, der j utställen nakna vidrigheter på exposition! J hafven i edra händer en lag, som förbjuder barnens arbete i fabrikerna, och j tålen det på de privilegierade teatrarne, i det j låten det till alla anständiga menniskors fasa framställa typen och modellen för osedlighet och cynism! Och dertill öppnen j maskeradbaler och ropen: Kommen och fröjden eder, tömmen bägaren, som vi hålla för edra läppar! Men jag säger eder: Frankrike vill något annat än detta; det vill komma i besittning af sin moraliska frihet!