vistats i huset såsom tillfällig tjenarinna. Klara hade 2 dagar å rad blandat arsenik i pigans kaffe, utan att det arma offret misstänkt något, emedan ingen ovänskap egt rum mellan de båda qvinnorna. Första forsittningen verkställdes d. 23 på e. m. Pigan kände sig väl illamående senare på e. m., men icke värre än att hon fortsatte med sina sysslor. Dagen derpå, likaledes på e. m. förnyade Klara förgiftningen och blandade nu större dosis af det mördande giftet i pigans kaffe. Annu anade hon intet ondt; men när Klara bad henne dricka ännu en kopp och hon vägrat detta, med uppmaning till Klara att ge Far!, som låg i sängen, af det återstående kaffet en kopp, ville Klara skynda ut med kokaren. Nu tyckes en hemsk aning ha intunnit sig hos pigan, som ryckte kokaren till sig och frågade hvad är det du gifvit mig? hvarefter hon undersökte kärlet och fann flera små hvita bitar i botten deraf. Emellertid tilltogo plågorna och pigan skyndade in till en granne och omtalade förloppet samt bad om söt mjölk, efter hvars förtärande våldsamma kräkningar infunno sig. — Till slut några ord om anledningarne till den elaka gerningen. Klaras fader, Nils Olsson, har för kort tid sedan sålt sitt hemman till sonen Karl. Det troddes temligen allmänt i trakten att denne fattat tycke för pigan och ämnat gilta sig med henne. I sådant fall finge Klara ej Åstanna hemma, tänkte hon, och att tjena var för simpelt. Skulle brodren dessutom gifta sig med en tjenstepiga, en fattig soldat-dotter? Mången tror att fader Nils är nöjd med hvad som skett. Att Klara för öfrigt har ett något dystert och tungt lynne är likaledes kändt; men högmod och kallt hjerta alstra inga lätta sinnen.