— Om ni ectersträfvade ett nyttigt och hederligt mål, skulle jag helt visst bli en af edra, svarade grefven, men jag har ej resultatet klart för ögonen. — Är ni då förblindad? — Ack nej, visst icke. Jag skall bevisa er motsatsen och öppna ögonen på er sjelf. Herr de Valence, som var en af kardinalens varmaste anhängare och som kände de Chalais ytterliga ombytlighet, ville försöka förmå honom att afstå ifrån en sådan plan, oaktadt han hyste föga hopp om att kunna öfvertyga honom. — Huru har ni kunnat till den grad låta förblinda er att ni ej inser i hvilken oerhörd fara man vill störta er? frågade han. Ni, en af rikets förnämsta officerare, ni vill konspirera mot konungens premierminister! IIvad har ni emot kardinalen? Skulle hans stamträd kanhända vara mindre godt än ert? — Det är ej just det, men ... Är ej han, liksom ni, en af rikets största dignitärer? — Det är sannt. — Och slutligen, återtog herr de Valencc, har ni ej tänkt på hvilken synd ni ernar begå? — En synd! jag? frågade Chalais allvarsamt förskräckt. — Utan tvifvel. Är ej kardinalen en kyrkans tjenare, ett af dess mest klart skinande ljus? — Jag har verkligen ej kommit att tänka på den saken ..