barn den store statsekonomen är. Det der;2 torde ju kunna vara nöjsamt nog att ha redar på, kastom derför en hastig blick på förra si århundradets konsumtionsoch ötverflödsafgifter. — Är 1711 förordnades en allmän skatt J för hvar eldstad liksom för bruket af peruk! och vagn. År 1716 föreskrefs en särskild : personlig afgift för varor, Åsom voro mindre nödiga till allmänt bruk. Bland sådana varor, för hvilka särskild konsumtionsafgift skulle betalas kunna märkas: kläder af satin, siden och kamelott; the, kafle, chokolad, tobak m. m. dylikt. År 1732 förklarades, att hvarje fruntimmer, som ville bereda sig rättighet att bära styfkjortlar skulle erlägga en årlig afgist af 1 daler; dock var dylika kjortlars begagnande helt och hållet förbjudet för allmogens hustrur samt för tjenstefolk. Tänk, om detta stadgande ännu hade gällande kraft och skulle tillämpas på krinoliner; tänk, hvilken utgitt för damer at stånd, tänk, hvilken klagan bland tjenstetolk och gemene mans hustrur! — Men vidare i texten. Föreskrifterna om afgifter för begagnande af vagnar, kläder af utländskt tyg, kaffe, the, o. dyl. återupplifvades vid hvarje följande riksdag. I 4:de artikeln af 1812 års Bevillningsförordning stadgades särskilda bevillningsatgifter för öfverflödig betjening och för vissa öfverflödsartiklar, nemligen för husprest) 25 rdr, för mer än två betjenter o. s. v. 2—10 rdr, för begagnande af fickur 6—12 skilling m. m. dyl. Så fortfor till år 1823, då samtidigt med näringarnes stigande förkofran sundare statsekonomiska principer började vinna insteg, hvadan konsumtionsoch öfverflödsatgifter atskaffades, med undantag at husprester och dannan öfverflödig betjening. Alven denna afgift är numera afskaffad, man har ändtligen kommit till den sunda åsigten att konsumtionen beskattar sig sjelf. Derför söker man ock beskatta inkomsten, då den såsom afkastning går in i den skattskyldiges törmögenhet, och ej då den såsom utgift går ut derifrån, ty i detta senare fall skulle man ej beskatta förmögenheten, utan blott en viss användning derat. Den frivilliga konsumtionsafgitten för offentliga nojen är f. n. ej stor här; ty de nöjen hvilka erbjuda sig äro få och till qvaliteten än sämre än till qvantiteten. De congregerade familjerna Roos och Michal, med hr Roos senior till öfversteprest, förrätta f. n. offertjensten på Thalias härvarande altare. Stackars gudinna, om hon skulle dömas efter sitt presterskap! Den Roosska truppens prestationer ge åskådarne åtminstone ingen hög tanke om skön konst; men ej nog med de estetiska bristerna — dem sår man ej vara så nogräknad med hos en landsortstrupp — sällskapet lider af väsendtliga (att jag så må säga) organiska fel. Isynnerhet familjen Roos utmärker sig för en förundranvärd förmåga att rådbråka svenska språket; att vokalerna misshandlas, det är tyvärr vanligt och det klingar dessutom för vissa öron så förnämt; men att en hel skådespelaresamilj skall utmärka sig för ett genomgående hat till den lilla oskyldiga konsonanten sm, det är mindre vanligt. Då man får höra sådana utrop som t. ex.: -Tobbas, kobb hit bed blobban, Babba, hvad benar du o. dyl., torde ingen undra på om man tror hela familjen vara hemsökt at kronisk influenza, — hvilket dock ej lär vara händelsen. Åskådareantalet har ej heller varit stort, utom för en tid sedan, då Terpsichore ingick bolag med Thalia, då var huset fullsatt. Upsala har nemligen gästats och lärer ifrån och med morgondagen åter hafva att emotse ett längre besök at de berömda solodansöserna Fabieux, Laurence och Springer, hvilken sistnämndas namn till fullo betecknar, hvad hLar och en af dessa damer gör, i stället för att dansa. Dans, såsom skön konst betraktad, synes ej att hafva ingått i dessa damers estetiska uppfostran. Alltså marknaden -slau-, hvad offentliga nöjen beträffar. Framemot slutet at vårterminen har man dock att vänta ett dylikt af bättre slag, jag menar naturligtvis magisterpromotionen — aj, aj, förlåt — doktors-promotionen skall det numera heta. Dock mera härom längre fram. Emellertid kommer snart ett vårflöde af disputationer, hvari de unga Apollosönerna nedlagt den mer eller mindre mogna frukten af sina studier. För öfrigt föreläses, tenteras och examineras — allt som förr. Bland andra ämnen, som under denna termin från den akademiska katedern föredragas, är ock den nya Riksdagsordningen, hvilken