Till Allmänheten! Sedan hos FattigFörsörjningsStyrelsen anmilan förekommit, attatiggeriet här i staden återigen börjat tilltaga i en oroande grad, serdeles af personer från angränsande församlingar och af kringstrykande barn, som antingen försumma sin skolgång, eller på lediga stunder dertill af föräldrarne uppmanas har Styrelsen, för hvars omtanka utrotandet al dylikt oskick ständigt varit ett vigtigt föremål, funnit sig föranlåten, att, i likhet med hvad förut någon gång egt rum, framställa den anhållan, att inga allmosor, under hvad förevändning som helst, måtte varda vid dör: rarne utdelade, utan sasthellre att de bettlande till Fattigvården hänvisas, för att der så behofven undersökte och afhulpne. Med kännedom om de rikliga understöd som i många former tillhandahållas, hyser Styrelsen den ölvertygelsen, att ingen anledning till bettlande egentligen söresinnes; och dö erfarenheten lärt, huru, i de flesta fall, de gålvor, som barmhertigheten framräcker, endast missbrukas och förslösas, samt det demoraliserande inflytande tiggeriet utöfvar på lättjesulla barn alltför väl är insedt och kändt, anser sig Styrelsen destomera besogad till denna uppmaning som den städse lätit sig angeläget vara, att lindra allt verkligt inom samhallet törekommande behof och sor sådant ändamal, bland annat, gätt i försattning om tillhandahällande på hamererare-Kontoret i Försörjningshuset at så kallade matpyolletter, efter ett pris af 6 öre per stycke, för de sattigare al arbetsklassen, som vilja tillgodogöra sig denna billiga utspisning, eller för den ötriga allmänheten, som önskar att företrädesvis på detta sätt afhjelpa någon tillälventyrs känd och vitsordad nöd. Utan en så beskaffad törutgången undersökning motarbetas Fattigvårdens ändamål, och med full visshet kan det antagas, att hvarje annat utdelande ut allmosor, i synnerhet åt tiggande barn, verkar högsta grad skadligt och olycksbringande. Göteborg den 13 Februari 1866. Pattig-Försörjnings-Styrelsen.