påstod att reparationerna skett inom hus; nya tapeter hade blifvit uppsatta, åtskilliga skåp uppförda o. s v. L. framvisade en temligen, rostig nyckel som skul. le ha hört till köksdorren. Åklagaren anmärkte at denna nyckel, efter hvad utscendet tycktes angifva, e varit på länge begagnad. L. hade qvarstannat hos sir måg öfver natten och vaknat först då larmtrumman hördes. Han hade då gått ut och underrättat sig om hvar elden var lös samt derefter begifvit sig till brandstället. Tillfrågad om anledningen hvarföre han jus! denna natt skulle ligga hos sin måg samt om han ofta brukade göra det, svarade L. att han ej halt nagon särskilt anledning dertill denna natt och att han ej legat der på länge, men att han tänkt att som ingen väntade på honom hemma kunde han gerna ligga qvar. Han sade sig ej veta något om huru elden uppkommit. Sedan Lundin tillsagts att lemna rummet, blef hans hustru införd. Hon kunde ej bestämma hvad losöreboet varit värdt, men uppgaf att det skulle varit väl försedt samt innan assuranssumman höjts blifvit betydligt tillökadt. Rörande eldens uppkomst hade hon ingenting att meddela. Sågaren Anders Petter Andersson och hans hustru hade sedan d. 1 Oktober bebott en lägenhet intill Lundins. Makarne Andersson jemte två hos dem boende personer hade aftonen före eldsvådan gatt till sängs kl. mellan 9 och 10. Ingendera af dem hade sett Lundin på Söndagen. Hustru A. vaknade af eldens smattrande och då hon gått ut för att se efter, slogo lågorna fram ur Lundins kök. Hon gick tillbaka och väckte sin man, hvarester hon tog sitt barn på armarne och gick nedför trapporna i blotta linnet, dervid elden svedde henne i ansigtet. Nagra sängoch gångkläder kastades af mannen och de två andra i lägenheten boende personerna ned genom fönstret; derefter fingo de sjelfva hoppa ut genom föustret för att rädda sig. Makarne L. som ej assurerat sin lösegendom förlorade det mesta af hvad de egde. Ingen a. dessa personer hade hört någon gå i trapporna eller i Lunding kök under natten. Enkan Sofia Olsson, som haft nykterhetsvärdshos i undra våningen, hade då hon omkring kl. 12 på natten lade sig hört någon gå i Lundins kök, hvilket var beläget rakt öfver det rum der hon låg. Hon hade dock straxt derefter insomnat och vaknade först af bullret sedan elden utbrutit. På polismästarens fråga om det varit karleller fruntimmerssteg hon hört, svarade hon bestämdt att det varit karlsteg. Enkan Olsson uppgaf att rummen långt ifrån att ha varit nyreparerade tvärtom befunnit sig i ett mycket uselt skick. Hon nade för omkring 14 dagar sedan låtit assurera sin lösegendom, men för en summa som mycket understeg värdet af densamma. En stor del af möblerna hade blilvit förstörda vid bergningen. Carolina Mellerström bodde sedan ett par dagar innan eldsvådan timade hos enkan Olsson. Hon hörde äfvenledes vid samma tid som enkan O. någon gå i rummet uppöfver. Sedan de väckts af bullret då eldsvådan utbrutit, gick Carolina M. ut för att se efter huru det stod till. Då hon kom ut i förstugan såg hon en karl stå der, hvilken stoppade papper i fickan. Hon yttrade då till denne: hvad är han för en usling som ser elden lös och ej kan väcka oss som ligga här, hvarpå karlen svarat: hvar och en kan hjelpa sig sjelf när elden är lös. Hon hade, sedan detta blifvit bekant för poliskommissarien Kant, af denne blifvit uppkallad i vakten, der afven Lundin befann sig. Då hon inkommit i vaktrummet yttrade hon vid åsynen af Lundin: se der står han. Äfven vid polisförhöret påstod hon att Lundins utseende öfverensstämde med den karls hon sett. På rösten knude hon dock ej känna igen honom. Lundin bestred att han varit vid eldsvådan så tidigt, hvaremot åklagaren omnämnde att han, som varit der i temligen god tid, genast då han kommit dit frågat efter L. och fått till svar att han ej vore der, men att han nyss varit der. Lundin begärde att få sin mägs biträde Aug. Nilsson hörd och berättade denne, att såväl L. som dennes hustru legat hös hans principal den natt, då eldsvådan inträffade, att de allesammans lagt sig kl. 10 och att L. då larmtrumman hördes varit qvar hos mågen. Lundin hade derefter gått för att taga reda på hvar elden kommit lös. Först sedan ban mellan kl. 5 och 6 kommit tillbaka, fingo de öfriga veta att det brände i Lundins hus, Aklagaren yrkade uppskof med målet samt att Lundin, tillfölje af de mot honom förekommande omständigheter, skulle inmanas i häkte. Poliskammaren lät målet anstå till den 13:de, men ansåg sig ej ega skäl bevilja åklagarens yrkande om Lundins inmanande i häkte. Såväl L. som hans hustru älades att infinna sig då målet nästa gång förekommer.