Från Kristiania. För någon tid sedan blef i Kristiania poliskammare anmäldt, att från ett hus vid Östergade blifvit bortstulna två vinterrockar samt en ludeu mössa, utan att man hade den ringaste misstanke på tju ven. Intet spår af honom kunde upptäckas. Så förgingo nägra dagar tills en alton, då en fest gals a Klingenberg. En poliskonstapel, som kom in i festsalen, fick just som han wrädde in ögonen på en person vid namn Anders Poulsen, vanligen känd under namn af Loppan, hvilken, oaktadt blott 21 år gammal, dock varit straffad trenne gånger för tjufveri och senaste gången för en stöld just i samma hus, hvarifrån de ofvannämnda effekterna bortkommit. Loppanhade just i dagarne sluppit ut från arbetssängeldet. Poliskonstapeln fick, som sagdt, syn på honum i Klingenbergs festsal, men 1 ett nu hade han med en snabbhet, som täflade med det lilla lefnadslustiga djurs, hvars namn han bar, försvunnit i hvimlet. Medan konstapeln, som af en piötslig ingisvelse satte Loppans srigitvande i förbindelse med stölden vid Ostergade, gick rundtom salen för att om möjligt åter få spaning på den misstänkie, anmäldes för honom att uti folkträngseln för några minuter sedan en ytrerst djerf fickstold bhfvit begången. Man hade stulit en klocka med vidbängande guldkedja. Att det var Loppan, som för att göra sig betäckt för entrebiljetten, lagt sig till uret och kedjan var antagligt. Loppanblef på det ifrigaste efterspanad, men borta var han. Någon vecka derefter anmälde en borgare i staden, att en hans dräng ute vid Lysaker hade af en fremmande mansperson köpt en olverrock, som vid påseende besanns vara en af de bortstulna. Beskrifningen på den person som sålt rocken passade fullkomligt in på Loppan. Drängen hade betalt rocken till en del, men var ännu skyldig I! spd. för densamma. — En afton träffade samma poliskonstapel, som sett Loppan på Klingenberg, honom i en ölkällare vid Möllergaden. Loppan nekade ej) att följa med konstapeln, de kommo ut på gatan, men just som konstapeln skulle passera öfver en frusen ränusten, satte sLoppan krokben för honom, konstapeln ramlade öfverända — och putz weg var Loppan. Ett par dagar derefter kom en poliskonstapel Rynning, hvilken ej kände sLoppan, men hade hans signalement, i sällskap med en sjöman gående utelter Dronningens Gade, då han hastigt fick syn på tjufven och ögonblickligt högg tag uti honom, Loppan satte sig till motvärn, men sjömannen slog honom under sig i gatan. Plötsligt skrek sjömannen: sHan hur knif!? och i detsamma fick Rynning ett hugg under ögat Han släppte sitt tag, sjönannen älvensa och den senare blef till och med sa so lärad att han sprang diu väg. Ryxuning fattade emellertia åter tag i botven, blet ater skuren, släppte taget, men jattade det ånyo, men nu rände Loppansin knit tvers igenom Rynmngs venstra hand, så att denne omöjligen längre kunde hälla saet. Folk samlades visserligen omkring de båda kämpande, men alla veko naturligtvis tillbaka för Loppansom med knifven i högsta hugg röjde sig väg och försvann. Polisen vände nu sin uppmärksamhet på det förhållande, att drängen som köpt rocken ännu var skyldig säljaren 1 spd. Man tog reda på när och hvar denna skuld skulle betalas. Tvenne poliskonstaplar gömde sig bakom en gardin i drängens rum, hvarest rockens säljare skulle infinna sig. Diängen satte sig utaniör gardinen och efter en lit n stund inträdde Loppan. Han började genast språka med drängen. Det var, som man vet, fraga om betalandet af en speciedaler. Drängen frågade om Loppan ännu hade dvar den pelsmössa hin ville sälja den gång han afyttrade rocken. Nej, den hade Lophpanrealiserat. men i stället hade han någonting annat som drängen borde köpa, noml. ett ankargåntgzsur. Piiset vore l0 spd och Loppan? ansvarade för art ure var godt. Guldkedja hade -Loppan? ocksa, men den ville han icke sälj , sade han. I ängen sade sig e vilia köpa uret, hvariöre det tillika med kedjin stoppades ned i en portmonnä, hvilken -Loppan stoppade i fickan. Nu feamrusade nåttvisens tjenare, Loppan gjorde himmelshöga skutt samt försökte a hör från sig portmonnän, men nu hade han sanvit sina öfvermän. Loppan lades på sängen, bands till händer och fötter, vsiterades sumt fördes sluligen till det för honom mest lämpliga etablissement. — U:et och kedjan som han hade på sig voru desamma svm stulits å Klingenberg.