ÅALIIII1I119191100 (1119 C1l! C1101 UIILLIMALII dl åbsoIULIsterna finner sin fördel i att heldre släpp: Bellonas stormfoglar lösa, än att gå in på ar släppa efter något af sina privilegier. Då lord Palmerston ännu vandrade på jorden, låg i England reformfrågan hos dt döda; då lord Palmerston skiljdes från jorden firade reformfrågan sin äteruppståndelse. Rö relsen var dock icke död, då den slutligen för sex år sedan bars till benhuset; den vu endast skendöd, och politiska läkare, såsom Baines och Bright, gjorde alltjemt nya försök att uppväcka den. Det lyckades dem flera gånger att aflocka frågan några korta lifsytt ringar; likväl förvisades hon efter några gal viniska ryckningar, som hon förrådde intör parlamentet, till sitt mörka rum såsom tillsvidare oförmögen af lif. Lord Palmerstons död framkallade en vändning. Ingen omgestaltning uti den inre politiken kunde från d 13 Okt. på förhand med sådan visshet beräknas, som ail regeringen skulle åter se sig drifven in på den ötvergitna banan att fort sätta 1832 års stora verk. Den period at lugn och sjeltbelåten tacksamhetskänsla, som grefve Russell prisat för några år sedan uti ett tal i Bannockburn så högt, att slutet af hans apotheos öfver det rådande tillståndet: Rest and be thankfull sedan dess ötvergått bland de engelska ordspråkens antal — denna stabilitetens tid nalkades nu sitt slut, och den hädangångne gamle statsmannens lik hade ännu icke bisatts i Westminster, då mr Bright, numera ej blott en ropandes röst i öknen, lät öfver landet utgå sitt rop om, att det trisinnade framåtskridandets efterlängtade timme ändtligen slagit, då de medborgare, som ännu icke voro delaktiga af full politisk rätt, skulle ernå sin emancipation. Snart hopade sig äfven tecken till att regeringen umgicks med tanken, att skaffa fram sten för utvidgning af den parlamentariska representationens grundval. Men hittills svafvar ännu ett djupt mörker ötver de konturer till densamma, som lord Russell skizzerat, för att snart framlägga ritningen detaljerad inför det Underhus, hvars ombyggnad är i fråga. Och af denna plans beskaffenhet beror, om han i den visserligen påbjudna, men likväl uppstående täflan skall afgå med seger eller rycka medtäflarne med sig sjelf i förderfvet. Skulle parlamentsreformen, af hvad slag den än må vara, endast behöfva slå sina öppna motståndare ur brädet, skulle den vara säker om att få behålla slagfältet. Men olyckligtvie lider den af att ha för många vänner, både uppriktiga och skenbara. De senaste dagarne hafva åter tillräckligt bevisat detta. En deputation, som kommit ända ifrån Glasgow till London, för att lägga ministören på hjertat nödvändigheten af en omfattande och med mera rättvis fördelning i valdistrikten förenad nedsättning af valcensus, hade visserligen att glädja sig åt ett vänligare emottagande, än grefve Russell på senaste tiden brukat gifva dylika petitionarer; men man aasåg den vinst för ytterst ringa, som deputationen medförde till sitt skotska hem från andiensen. Ty under det premierministern visserligen — och han kunde ej annat — lofvade en mildring i de vilkor, som vore erforderliga för rösträttens utöfning, erfor deputationen jemväl, att han var emot en förstärkning i de större atädernas eller distrikternas parlamentariska representation på bekostnad at de mindre, relativt för starkt representerade. Knappast hade ordet flugit ur premierministerns mun, förrän reformens aldra nyaste vän, Times, hvilken för kort tid sedan uppgaf motståndet mot den allmänna strömmen och fogade sig i let undvikliga, på ett till skenet ganska harmöst sätt öfverraskade allmänheten med det illkännagifvandet, att regeringen på fullt allvar tänker omgestalta landets nuvarande inlelning i valdistrikter och föreslå en lag för letta ändamål. Det inflytelserika bladet söer bevisa, att en blott nedsättning at valensus utan fördelning af parlamentssätena kulle vara ett illusoriskt steg framåt; endasi m båda åtgärderna kunde tillsammans ge omföras, skulle den nu åter till lif komna Sa -rägan kunna ännu en gång bringas till rolm ör en hel menniskoålder. Mot en ensidig)wm tgärd måste ministören stranda. Detta allt tvecklar limes, som om bladet ville unerstödja en inom kabinettet mognad plan, m edan det dock väl känner de invänningar, ko om kabinettets hufvud nyligen gjort mot s he irslaget. En annan reformvän, på hvars uppriktigko et likväl ingen fläck hvilar, söker äfvenlehu es föra reformrörelsen in på en bana, som sda Ulkomligt afviker från den ministeriela rikti II ingen. Hulls representant, mr Jamas Clax, en, vilken på sitt baner satt den at Hume uop-tid OC to m ke ällda la chartan — rösträtt pr huszäll, de eåriga parlament, lika valkretsar och sluten fär uröstning — och ej låter något tilltälle gå un dgagnadt, för att visa sig som en allvarlig sig h verksam förkämpe för folkrätten, kan göra ocf språk på sortjensten, att inom den nuva-sk: nde parlamenissessionen hatva vågat gel kene