hvilka från morgon till qväll hållas i rörelse af spekulanternas händer. Hvad som likväl allrabäst antyder marknadens oerhörda omfång, det är de underjordiska kloakerna, hvilka liksom ett bälte omsluta tre sidor at marknadsplatsen och hvilkas ingångspunkter betecknas genom prydliga, hvitmenade små torn, uti hvilka vindeltrappor leda till bottnen al tunneln, som i utsträckning icke har sitt motstycke hvarken i London eller Paris. Denna otantliga innnel anlades af gretve Bethancourt, marknadsplatsens grundläggare, och står genom slussar i förbindelse med den stora kanalen norr om marknadsplatsen och kan sålunda vid förefallande behof genomspolas at friskt vatten. Tack vare denna beundransvärda anläggning är det möjligt, att oaktadt det ofantliga tilloppet af menniskor helsotillståndet aldrig lemnat något öfrigt att önska. Den tystnad som råder i butikerna kontrasterar på det lifligaste med den larmande verksamheten i hamnarne och på fartygen. Äfven här finner man Europa sida vid sida med Asien och det ryska elementet blandar sig öfverallt med det tartariska. Man ser här tusentals tartarer och ryska bönder från rikets mest olika provinser sysselsatta med lastning och lossning af båtarne, hvilka ligga så titt sammanträngda bredvid hvarandra, att man utan särdeles svårighet kan på dem passera öfver den här c:a I verst (1,800 sv. alnar) breda Oka-floden. Den i Nijschni-Nowgorods annaler beryktade furst Leo Gazarin lärer också för omkring 10 år sedan ha slagit vad derom, och ganska riktigt vunnit sitt vad. Dess små sartyg tjena otaliga matroser och arbetare till nattqvarter, ty utrymmet på land är alltför inskränkt, för att trehundratusen menniskor, som dagligen ditströmma, alla skulle kunna herbergeras derstädes. När natten bryter in, förändrar sig skådeplatsen. Den ofantliga sträckan mellan marknadsbodarne och siberiska hamnen förvandlas till ett kolossalt Palais Royal med oräkneliga restaurationslokaler, genom hvilkas klart upplysta fönster den döfvande dansmusikens gälla toner framtränga, blandade med rigenarnes vilda, men harmoniska sånger och bacchihjeltarnes högljudda skrait. Vill man göra sig en åskådlig föreställning om huru köpmännen här hvila ut efter dagens mödor, behöfver man endast inträda i en af de förnämsta restaurationerna (Bubnous), der den ryska nationens karakteristiska drag uppenbara sig i all sin glans. Man föreställe sig ett högt trevånings, i hast hopkommet trahus, i hvars inre väggarne äro behängda med månglärgade tapeter, hvarjemte rummen upplysas at oräkneliga gaslägor. Det sällskap som samlas der, är mycket blandadt, hvarföre man äfven på mångtaldiga olika sätt sörjt för gästernas nöje. I salen på nedra botten spelar en orkester af judiska musikanter den omtyckta komarinska och mellanvåningen är upptagen af zigenarne. Främst sitta i en halfcirkel de unga flickorna i svarta sidendrägter, och de nakna, bruna armarne smyckade med tunga guldarmband, i midten ackompagnatören med sin guitarr och bakom honom männerna och ynglingarne i korta, svarta sammetskaftaner. Denna sal besökes nästan utan undantag endast af adelsmän, embetsmän och rika köpmän, hvilka sätta en ära i att traktera hela truppen. bå flyter champagnen i strömmar och en favoritvisa betalas ofta med en 50eller 100-rubels-sedel. I öfversta våningen sjunga sminkade damer, utstyrda i prålande baldrägter, vid pianot omtyckta ryska folkvisor, och derpå börjur en vild kaotisk dans. — Kortligen, från morgon till morgon erbjuder denna markuaasplats, ensam i sitt slag, oupphörligt något nytt och anmärkningsvärdt för betraktaren.