Skatterna. vi voro i klämma ; mynt, som förslog: och Fre-dag hölls stämma, an till kronan upptog. Der pressades vi, likt citroner, Så bela vär kassa förgätt. — NT sluppe vi kör butoner, IIUO det skulle smaka oss godt! M.n är man än slug. som en Mickel, Man lyckas dock ej att gå fri; PBeviliningena andra artikel Är snaran. men fastnar uti. Per plockas man ånda till sjunen, Rär kronan sin anpart skall ta, Och san så kommer kommunen Och tlerdubbla summan vill ha. Att detta är alltför eländigt, Väl ingen bestrida förmår. — Beskattning dock funnits beständigt; Den börjades icke i går. Om blott man historien vill läsa, Af Ekelund finner man: att Rän Oden hvar svenskmanna-näsa Helt näsvist belade med skatt; Att drottning Margreta måhända För alltid förenat vår nord, Om ej hon i rasande ända Boskatiat vår allmoges hjord ... Ty ,rumpskatten lärer ha retat Till bakslag båd bonde och ko; Så påstå de lärde, som letat I häfden, och dem får man tro. Men sedan en allmän bevillning? I tidernas längd funnits opp: En lem gaf väl rum för försnillning, Och derför togs skatten pr kropp.