Eenbpen W.. pustande sitt hå hå! måste således ensam emomaga de inträdande, befarande att någon räfst möjligen kunde ifrågakomma om några af postverkets hemlhigheter. hvaruti han var väl initierad. IIanblick ljusnade dock något, då den äldre af de uträdanse herrarne anmälde sig sosom general-tulldirektör, tillkännopgifvande derjemte, att han vore ute på sin inspektions-resa och vid passerandet af Alingsås Önskode usa en tiek i stadens tullkammare. fören mar herrn zjort många beslager på senare tiden? Jag minnes mig ic ke hafva erhållit rapport derom. IF Ilå! hat Be Här lurendrejas icke, och kan saledes c. gö zra beslager. (ien. iull-dir. Wisserligen; — men, här är ju en fabrik i staden, således måste väl varor förtulla och stämplas? Var derlöre god tag fram tullkammaNå min bäste hr W.;4 började general-ull-direkrens bör . då att jag får Franska dem. II Ila, hål (med förundran) böcker — — — böcker! DSadane finnas icke och behölvas ej. Goen.-lull.-dir. det var besynnerligt! men det måtte val tionas en journal, hvaruti antecknas hvad vom passerar. Tag fråm arminstone en sådan. J II, jvurnal! — passerar! Ha bål här passerar aldeig någonting. Gen.-tull.-dir. (med ett leende.) Det var en annan sak! J så fall är tullkammaren i Alingsås den märvärdigaste i hela riket. Inspektionen var verkställd, och generaldirektören afreste genast till stor lättnad för W., som sedermera ofta med ett utrop af hå, hä! tänkte på och omtalade den enda inspektion, som han under sin långa tjenstetid både såsom postmästare och tull-kammar-föreständare hade varit underkastad. Ett bref från Napoleon den Förste. I det nyligen utkomna 19:de bandet af kejsare Napoleon I:s brefvexling, finner man följande från Schönbrunn daterade, karakteristiska svar på en förfrågan från Franska Institutet, rörande inskrifterna på triumtbagen vid Champs Klysces i Paris: Institutet har föreslagit att till kejsarens namn skulle läggas Augustus eller (Germanicus. Augustus vann icke mera än ett enda slag, sjöslaget vid Actium, och Germanicus blef endast namnkunnig genom sina olyckor, hans bedrifter voro deremot af en medelmåttig beskaffonhet. Vi kunna för öfrigt icke finna något afundsvärdt i de romerska kejsarnes historia. En af Institutets och vetenskapernas första uppgilter borde snarare vara att påpeka olikheterna mellan derag och var regerings-historia. IIvilka fruktansvärda minnen knyta sig icke till namnen Tiberius, Caligula, Nero, Domitianus och hela raden af kejsare, hvilka under ett laglöst och despotiskt regemente endast utmärkte sig genom fasansfulla brott och genom att störta riket 1 elände? Den ende man irån denna tid, som, onktadt han icke var kejsare, gjort sig namnkunnig genom själsstorhet och lysande bedrilter, var Cesar, och skulle kejsaren önska nagot tillnamn, skulle det vara Cesare. Men så många smäfurstar ha missbrukat detta namn, att det i nästan ringare grad kommer oss att tänka på de stora romarne än på denna härskara af tyska furstar, som prydt sig dermed, oaktadt de varit lika svaga som okunniga och ehuru ingen af dem uträttat något, som varit tillräckligt att bevara hans namn från glömskan. Kejsarens titel är Fransmännens kejsare, och dertill önskar han intet tillägg, hvarken Augustus eller Germanicus, nej, icke en gång Ciesar. Det språk, hvarpå inskrifterna författas, bör vara franska. Väl betjenade romarne sig understundom af grekiskan vid författandet al dylika inskrifter, men detta var endast en qvarlefva af den gckiska kulturens inflytande i Rom. Franskan är deremot det mest utvecklade af alla nyare tungomål, det är skarpare i sina beteckningar och mera allmänt ubredt än de döda språken. Var önskan är derfore, att endast det franska språket begagnas till samtliga inskrifternar diripande prenumerationsanmälan. Anstrångningarne att genom premier af alla slag förskaffa sig abonnenter ha inom Frankrike nått en stor höjd. Böcker och planscher såsom premie äro numera icke till syllest. Tidningen Figaros egare mr Villemessant har hittat på att erbjuda sina prenumeranter — en lada apelsiner. Men han öfvertiältas dock af egarne till SGazette de Bordeaux. Hvem som betalar 100 franes. erhäller nemligen en årgång af nämnde tid ning, sin egen fotografi och — 14 tunnl. jord beläget en sv. mil från Bordeaux! — Det är dock icke i Frankiike som dessa lysande ider till lockheten 10: alnämare lörst slagit rot och utvecklats. Redan för tiugo år sedan läste man på omslagen till en bok uipgisven af en förläggare i Grimma, nära Leipzig et: tillkånnagifvande, som onekligen var anlagdt på att locka lika mycket appetiten som vetgirigheten hos bukhken. Det hette nemligen att: hvar och en som i förläggarens boklåda köpte detta arbete dessutom erhöll rättighet att på lörläggarens räkning å ett uppxisvet närbeläget värdshus imtagGa — en portion biffstek med potatis. Om man fick lök dertill nämndes ej, Varning mor kaninlefver. En dag i förra veckan ingick en skomakare i staden Leeds i England ett vad om fem shillings att han skulle uppäta en alldeles rå kanin. Ilan fullgjorde sitt vedervärdiga återtagande och begärde redan att utsa vadsumman, då den hvilken hållit vadet med honom anmärkte att han glömt lefvern. För att förekomma all tvist, sortärde han äfven denna del af den för öfrigt uppslukade kaninen; men knappt hade han gjort detta torrän han störtade baklänges till golfvet och uppgat undan. — Så berättar en utländsk tidning, och mornalen af historien blir, att hvem som känner sig der1 hugad, gerua må äta lefvande kaniner, men bör