guld, och en purpurmantel, fasthållen kring lifvet med en gördel af briljanter; ofvan ett vackert diadem, på hennes hutvud, syntes en ofantlig påfågel, helt och hållet sammansatt af diamanter, rubiner, smaragder, saphirer, turkoser och topaser. I sin hand bar hon en gyllene spira, å hvars spets tronade en annan, på samma sätt hopkommen fågel. Framför henne gick Abyssinien, som föreställdes af en abyssinsk officer i lysande drägt; och bakom tronen kommo arabiska stamhöfdingar i sina hvita burnus. Bakom dem åter framfördes en dromedar, som bar på sin rygg m:me de Montaut, islamismens representant, med hjelm, harnesk, sköld och sabel, allt af guld; hon befann sig på tåg från Mekka för att eröfra verlaen, med Koran i ena handen och svärdet i den andra. Sist af alla kom Amerika, representeradt af den sköna miss Carter, som kastade smäktande blickar bort på Europa. Hon låg behagfullt i en hängmätta, uppspänd mellan tvenne palmträd, under det 30 landsmaninnor bildade den mest tjusande svit. Kejsaren och kejsarinnan samt prinsen och prinsessan at Hohenzollern bevistade festen, alla fyra iklädda domino. Cotillonen började ej förrän nära 5 på morgonen och den sista valsen hvirflade kring i den uppgående solens strålar. I natt skola tusentals andra baler ega rum och bilda karnevalens slutrefrain. Ni torde ursäkta mig, att jag ej om dem förtäljer något, ty de törtjena icke att omnämnas, emedan den starka polisuppsigten förvägrar något originelt lif att der uppblomstra. Men polisen måste dock för dagen eller rättare natten släppa efter på några band, och derför ger den råheten och lasten fritt lopp, för att derigenom lemna ett surrogat för det fria skämtet, som man ej kan tåla. Du haut en bas! Ett kotteri af de damer som förstå sig så förträffligt på konsten att plundra sönerna af rika familjer, har nu haft den älskvärda fräckheten, att grunda en egen tidning, hvilken enligt anologien af lucus a non lucendo tryckes på rosenrödt papper, troligen derför att damerna sjeltva ej mera kunna rodna. Emellertid, det som dessa damer, den s. k. skådespelerskan Lonide Leblanc, kännarinnan af den orientaliska seraljen Olympe Audouard, den mera fameuse än celobre Celeste Mogador, och slutligen CassChantants under och hänryckning, Susanne Lagiers, — det de producerat i tidningen, kallad Colombine, är, om än icke sinnrikt, åtminstone icke fadt; något, som man möjligen kan säga om alla nyare alster af den manliga journalistverlden i Paris. Tvärtom, trån Petit Journals heros, herr Thimothee Trimm, ända till... ja, ända till hr Alexander Weill. är plattheten ej sällsynt. Framför mig ligger just ett nytt blad af hr Weill: La parole nouvelle, som skall vara filosofiskt-religiöst, och till rubrik öfver en artikel har: Guds kammarjunkare. Nej, då läser jag tio gånger heldre de amusanta sakerna af nämnde damer, hvilkas olad dock ännu icke svingat sig upp till officiel organ för den nya dame-klubben De la Sainte Mousseline, hvilken ville bringa det för siden och sammet länge försummade musslinet åter till heders. Detta sällskap härleder sitt ursprung från en scen i Sirdous Famille Benoiton, hvari en dame, klädd uti en robe med släp för 6:000 fres, uti alla ton-skalans lägen sjunger musslinklädningarnes lof. La Famille Benoiton har i förbigående sagdt inbragt en total-inkomst af 375,473 fres, hvarötver hvarken Sardou eller hans direktör beklaga sig. Offenbach, hvars inkomster hittills varit af liknande slag, tyckes på senare tiden hafva blifvit mindre lycklig. Hans Herdarne — ett smaklöst brimborio af antiqvitet, rococo och karrikerad nutid — förmådde icke inbringa honom många gyllene lam och den ånyo upptagna Orpheus tyckes numera ej locka publiken. De båda damer, som föreställa Venus och Juno, måste af rättens handtlangare tillhällas att göra de Offenbachska gudomligheterna i köttfärgade tricots anständiga. Sådant måste skådespelerskorna stundom underkasta sig, men damerna af verld anse detta vanligen mindre nödigt att hålla lagen. Döm sjelf. A . olanhatanmna nam nn