wilkas iakttagande ganska många menniskors hela klfåd beror, införas i något kungörelseblad, som kostnadsfritt sprides till hvarje kommun för att öfrerallt i riket vara tillgängligt för en hvar, som derf vill hemta någon upplysning dels ock å angelärenheten deraf, att ej mindre folket eger tillfälle att aga kännedom af de redogörelser för allmänna ärenlen, som böra intagas i en officiel tidning eller åtfölja densamma såsom bilagor, än ock regeringen eger en organ, hvarigenom den kan meddela allmänheten le upplysningar, som anses behofliga för att förklara regeringens åtgärder och utveckla grunderna för dess beslut; hvilken angelägenhet måste blifva af större vigt i samma mån, som, till följd af stigande bildning och förändrad lagstiftning, allt flera medborgare inna sig manade att med uppmärksamhet följa de allmänna ärendena, vill K. M:t, ehuru hinder möta att för närvarande framlägga förslag till ett fullständigt ordnande af en offlciel tidning på ofvan antydda sätt, likväl, på de skäl, som i bilagda stadsrådsprotokoll finnas närmare utvecklade, och i ändamål att genom öfverenskommelse med utgifvaren af Postoch Inrikes Tidningar tillsvidare, så vidt ske kan, bereda de fördelar, som med en oficiel tidning skulle afses, härmed i nåder föreslå, att rikets ständer ville för år 1867 till K. M:ts disposition ställa ett extra anslag af 38,000 rdr och medgifva att Postoch Inrikes Tidningar, med fortfarande portofrihet, måtte från stämpelafgift befrias; allt med vilkor att ett exemplar af nämnde tidning för hvarje kommun i riket tillhandahålles ordföranden i kommunalstämman å det postkontor han uppgifver, utan annan afgift än vanligt postförvaltarearvode; samt att tidningen utan förhöjning af prenumerationspriset för allmänheten, utkommer med en tillökning af det nuvarande formatet, motsvarande minst en spalt. K. M:t förblifver etc. Detta mode af salarierad regeringspress, hvilken skall särskilt understödjas och privilegieras, för att ötverallt inom landet befordra regeringens intressen, är så vämjeligt och har öfverallt, der det kommit i användning, väckt sådan motvilja, att det synes minst sagdt besynnerligt, att vår regering vill intöra det äfven här i landet. En dylik press förekommer, såvidt vi veta, egentligen endast i Frankrike och Preussen, och det är en hvar väl bekant, huru allmänt opinionen der uttalar sig emot densamma. Dessa båda länders inre förhållanden äro ej heller af den art, att böra anses som idealer för vårt. Hvad Frankrike angår, har den öfriga pressen och allmänheten särskilt uttalat sig bittert mot den officiela Moniteurs monopol på stämpeltrihet, hvilket betraktas som mannamån. Saken väntas komma under förhandling inom nuvarande kamrar, och att vederbörande ej känna sig der väl till mods, bevisas deraf, att Moniteur nu börjat utkomma — stämplad. I Preussen har dep. kammaren på det bestämdaste uttalat sig mot regeringens officiela kretsorganer, tidningar, som i regeringens intresse spridas inom kommunerna, för att motverka den sjelfständiga pressen. Det synes vara en skriande anomali af en regering, som träder i spetsen tör alla skyddsprivitegiers upphärvande för de enskilda intressena och hvad dem angår förordar den allmänna täflans grundsatser, att hon ej ullenast vill bibehålla de privilegier, i hvilkas Åskydd hon kan genom pressens organ törsäkta sina intressen, utan vill yttermera skärpa och utvidga dessa privilegier. IIvad de ofsiciela kungörelserna angår, torde det vara tillräckligt att, om man ej vill låta sig nöja med det sätt, hvarpå de hittills kommit allmänheten tillhanda, sprida dem såsom länsembetena sina kungörelser, och anslaget härtill skulle helt säkert icke af ständerna vägras, isynnerhet som härigenom skulle vinnas den fördelen, att kungörelserna ej behöfde blott komma kommunens ordf. till del, såsom nu är ämnadt med Hosttidningen, men genom möjligheten att spridas utan alltför stora kostnader, äfven kunde utdelas till andra inom de olika kommunerna. Hvad regeringens afsigter i öfrigt angår, befrämjas de af hvarje sjeliständig organ, så länge regeringens handlingar och hållning gå i full ötverensstämmelse med nationens egen