BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Hvad ni vill? ... — Nå kom då, för tusan! Med eller mot hans vilja drog de Puylaurens Renaud med sig. En half minut derefter stodo de framför Blanche. — Min fröken, yttrade Renaud i det han uppbjöd allt sitt mod, värdigas bevilja mig första dansen? — Ja, min herre, svarade den unga fickan i det hon slog ned ögonen och i så låg ton att det knappt kunde höras. — Den börjar just nu, sade de Puylaurens. Intagen era platser, jag är genast färdig. Grefve de Valenc6, som ej långt derifrån stod och samtalade med markisen, närmade sig då han såg vicomten och Renaud tala med Blanche. I det ögonblick Renaud intog sin plats, ställde grefven sig bakom Blanche, liksom för att på närmare håll åskåda dansen. Detta var dock utan tvifvel ej det verkliga motivet till att han intog denna plats, ty han tummadn sina mustascher med synbart missnöje. Renaud märkte detta. Han vände sig ej om och och började samtala med sin dame.