ungenstädes egt de ringaste sympatier. En gäng befriadt från Fuarez, har mexicanska folket hängifvit sig åt Maximilian. Jag vill ej yttra mig om hr Sewards bref till (franskelgesandten) hr de Montholon (af d. 6 Dec. 1865), utan blott säga, att ej den franska armåens påtryckning, utan endast folkomröstningen dragit Maximilian i dagen. Frankrike har alldeles icke begifvit sig till Mexico, för att störta republiken, men det mexicanska folket har begagnat fransmännens närvaro för att kullkasta den presidentstol, på hvilken så många tyranner följt hvarandra, och inkalla en upplyst furste på tronen. — Marskalken öfvergick nu till frågan om franska truppernas hemvändande. Han menade, att flera personer, som han ansåg uppriktiga, önskade, att de genast skulle komma tillbaka, emedan Maximilians regering är fullt betryggad genom folkets sympati. Jag önskar äfven truppernas återvändande, men först då de ej mera behöfvas. Man kan anse det paradoxt, då jag säger, att Maximilian eger sitt folks sympati; när jag slutat, skall man inse, att jag har rätt att begära, det fransmännen måtte qvarstanna i Mexico, fastän Maximilian kan räkna på mexicanarne. Genom den långa anarki, som rådt i Mexico, har bildats ett stort antal röfvareband. hvilka lefva af plundring och stöld och undertrycka befolkningen. Denna, som lider af fruktan, vågar icke försvara sig och motstå sina förtryckare. Jag har i Mexico sett med vapen försedda städer och byar, hvilka skulle kunnat göra motstånd, men likväl låtit sig lugnt plundras, fastän det gällt deras hustrurs och barns lif samt deras egendom. Man måste lemna denna befolkning tid att stärka sitt moraliska mod genom umgänget med de franska soldaterna. Då kejsaren företog den mexicanska expeditionen, lifvades han af en stor tanke, hvilken han utvecklat i ett bref till öfverbefälhafvaren för denna expedition. När jag ser den otålighet, hvarmed man i Frankrike betraktar denna expedition, måste jag tro, att kejsarens stora tanke icke blifvit förstådd. Men kejsaren full:öljer likväl i Mexico endast samma tanke, som ledt honom vid kriget i Italien. I Italien har han velat till ett folk återgifva dess af främlingar plundrade oberoende, under det han velat återförskaffa mexicanarne deras af den inre anarkien undertryckta sjelfständighet. Man säger, att dissidenterna strida för sitt lands oberoende; men detta är ej sannt, utan har det just varit Juarez och hans anhängare, som bragt detta oberoende i fara, i det de misshandlat främlingarne och plundrat skattkammaren. De, som sagt att Juarez arm kämpat för Mexicos oberoende, ha ej känt sakernas ställning. Med undantag af några få officerare, ha alla de juaristiska generalerna varit advokater utan dagligt bröd och ofta utan ära, såsom Ortega, Rosas, Carvajal och Diaz. Hvad de lägre officerarne angår, har man kunnat bedöma dessa efter dem, man sett såsom krigsfångar i Frankrike. Alla ha utan undantag varit eländiga karlar af det sämsta slag, hvilka ej varit värda så mycket som derag soldater. Soldaterna voro stackars indianer. hvilka man gjort till slafvar och som hade kejsar Maximilian att tacka för sin frihet. Man drog dem med våld in i mexicanska armåen, och detta kallar man den natjonala hären. Soldaterna behandlades strängt och rymde, når de kunde. Från Fuebla skulle de ha rymt i massa, om man icke hållit ständig vakt öfver dem. Man bör derför icke tala om någon national arm i Mexico. Men likväl skulle, enligt min åsigt, våra truppers ofördröjliga återkallande från Mexico medföra de största faror. Kejsaren har förklarat er, att vi gått dit, för att skydda franska intressen och våra landsmän. Välan då! Om vi nu skulle återkalla vår arm6, måste alla fransmän vända tillbaka med densamma (?), om de icke vilja utsätta sig för vida svårare våldsåtgärder, än dem vi redan varit vittnen till. Vi hafva dessutom äfven andra intressen att der representera. Eller är det icke vår pligt, att skydda den betolkning, som med öppna armar emottagit oss, hvilken komprometterat sig för oss och ropat: Ålefve Maximilian lå? Är icke vår ära häri engagerad ? Man skall visserligen invända: Om de ropat: (Ålesve Maximilian!4, må de då hålla honom qvar. Men man bör dock betänka, att de ännu icke hysa något fast förtroende till sin. egen styrka, att de demoraliserats af de myndigheter, som förtryckt och utsugit dem! Man bör förunna dem tid, att samla mod och kraft; vi böra äfven framgent understödja och bistå dem i upprätthållandet af den regering, som de åt sig valt. Frankrike bör ej åsamka sig förebråelsen att icke hafva uppfattat kejsarens stora tanke och skall ej vilja öfverlemna denna olyckliga befolkning åt dess forna förtryckares raseri. Vid första underrättelse om vårt återtåg skola tvedrägtsmännen åter repa mod, de banditer, som nu äro flyktande, skola samlas under Juarez fanor, och mexicanarne sjelfva skola förnimma dessa barbarhorders hämnd, hvilka redan aflagt så många prof på gräsligheter. Det är sannt, att än i dag, så fort våra trupper utrymma en stad, innevånarne lemna denna af fruktan för repressalier från Juarez anhängare. Hvad ve vi i Mexico? Kejsar Maximilian arbetar ifrigt på det olyckliga landets pånyttfödelse. Han omorganiserar armcen, råttsväsendet, finanserna, den offentliga undervisningen, sam fundets alla lifskrafter ... Men hvad bör nu göras för att fullborda verket af sedlighetens och framåtskridandets stärkande i Mexico? Senaten skall kanske skria till, men jag måste öppet uttala min åsigt. Man måste skicka nya trupper till Mexico (buller). Åtminstone måste man lemna dem, som äro der, qvar. Kanske man äfven måste göra några pennigeuppoffringar (nytt buller). Man sade en dag, att Frankrike är rikt nog, att betala sin ära; men skulle det väl vara ärofullt för oss, att lemna vårt på aflägsen ort företagna verk ofullbordadt? Visserligen har penningfrågan sin betydelse (buller). Men vill man väl för en summa penningars skull ställa ett företag i tvifvelsmål, hvilket är grundadt på en stor id af kejsaren? Nej, m. hy så kan det ej vara. Derför har ock Frankrike jublat öfver kejsarens tal (!?) och derför skall det äfven biträda känslor hvilkas trogna uttryck eder adress är. I afseende på Septemberkonventionen har statsministern Rouher inom senaten bekräftat spanska regeringens af oss i går framställda uppfattning af kejsarens politik i Italien. Bonjean sade neml.: ÄItalien skall strängt hålla Septemberkonventionen; men påfvens verldsliga makt är dock ej mera förmögen af Iir. hvaremot Rouher opponerade sig, förklarande, att Septemberkonventionen skapar i Italien tvenne skiljda verldsliga suveräniteter. Frankrike bar förbehållit sig fria händer,