— ——— — Från Utlandet. Inom fyra af Europas fem stormaktsstater pågå parlamentariska förhandlingar, at hvilka hvartdera landet har sin vigtiga ödesfråga att afgöra. I Frankrike är det den mexicanska frågan, rörande hvilken oppositionen dock fattat detzbeslut, att icke väcka något särskildt amendement till adressen till kejsaren, för att ej för denne försvåra möjligheten af att kunna draga sina trupper tillbaka från Mexico, hvilket naturligen dock icke hindrar oppositionen från att gifva skarpa hugg på grund af denna fråga. För öfrigt har oppositionen skäl att angripa det kejserliga trontalet för dess förnekande af franska nationens rätt att nu fordra den så mycket omordade och i så många fraser insvepta kronans sättande på verket. I England skall den irländska frågan gifva parlamentet åtskilligt att tundera på. Också har redan mr ODonoghue i Underhuset väckt ett andringsförslag i svarsadressen till Drottningen, Att för Hennes M:t uttrycka vårt djupa beklagande af det i Irland rådande vidt utgrenade missnoje och vördsammast antyda, att detta missnöje är följden af allvarliga orsaker, hvilka det är H. M:ts ministrars pligt att pröfva och undersöka. I sitt motiverande häraf framhöll O Donoghue, sjelf irländare, att förnämsta föremålet för irländarnes klagomål vore Unionsakten, hvilken beröfvat folket rätten till sjelfstyrelse och möjligheten af att sjelfständigt afvärja det onda. Fenierrörelsen har ej framkallat missbelåtenheten; snarare hade Fenierna, med hvilka tal. sade sig för öfrigt alls icke sympatisera, på ön, och isynnerhet bland bönderna, funnit en god jordmån tör sitt upproriska utsäde. Bland öfriga, som deltogo i debatten, var ministern Gladstone den siste och mest framstående. Han bekämpade ändringsförslaget, i det han dock förbehöll sig att senare få afgifva en mera omfattande tramställning af den politik, som regeringen följt med hänsyn till Irland. Kärnan i hans anmärkningar var en varning mot sväfvande löften, hvilka det skulle vara en omöjlighet att förverkliga. Med 346 röster emot 25 blef förslaget förkastadt; men sjelfva frågan skall dock förbli stående, likasom det är obestridligt, att den med hvarje dag skall mera bestämdt framträda och fordra sin lösning, om icke den irländska frågan skall till gist bli liktydig med Fenianismen och hvarje irländare vara en sammansvuren. Österrike har sin ungerska landtdag och den dermed sammanhängande ungerska frågan, hvilken nu synes inträdd i ett stadium, som skall bli af afgörande vigt för detta kejsardöme och dess betydelse i den europeiska Åkonserten. Det ungerska adressförslaget, hvilket d. 8 d:s upplästes å landtdagen i Pesth, hvarest det utan tvifvel blir oförändradt antaget, tackar monarken för de konstitutionela åsigter, som han i sitt trontal yttrat, för den deri öppnade utsigten till, att slut snart skall göras på det när