Göteborg d. 14 Februari 1866. Operan. Att en opera, eller rättare operett, ty endast som sådan kan Hin Ondes andel betraktas, som har Scribe till textförfattare och Auber till kompositör icke saknar intresse faller af sig sjelf. Också tyckes den vid sitt första uppförande igår afton till en viss grad slå an på publiken. Till en viss: grad säga vi, ty den stora och mera än lofliga osäkerheten som rådde understundom i sjelfva sångpartierna och under hela tiden i den talade dialogen, förtog ej så litet af aftonens nöje. xecett-tagerskan m:ll JIfolland var onekligen i Carlo Broschis parti den mest framstående at de uppträdande samt assisterades förtjönstfullt af m:ll Gänter som Casilda och hr Fischer-Achten som Rafaöl dEstuniga. Hr kröen ötverdref, i vårt tycke, nog mycket Gil Vargas i sig sjelt burleska roll, men lyckades likväl då och då i sina bemödanden att få publiken att dra på smilbandet. Hr Serpentin som konung Ferdinand och m:ll Peters som hans gemål lyckades ej att intressera. Hr Krolops vackra röst tog sig som vanligt väl ut i storinqvisitorns parti, men nu som så ofta förut skulle vi vilja tillråda mera lugn i rörelserna och mera utprägling åt denna ingalunda ovigtiga figur på taflan. Etter föreställningens slut inropades recett-tagerskan och fick emottaga flera buketter och en lagerkrans. IIr Rudolf Walin, en af K. teaterns lyriska scens mest värderade artister, anlände med gårdagens snälltåg till staden och kommer att om Fredag uppträda å Nya Teatern som Plumkett i Martha. Bantågen ha, tack vare den blida vintern, hittills helt och hållet undgått rubbningar. I går hade dock så mycket snö hopat sig å banan emellan Orebro och Hallsberg, att tågen hindrades framgå innan banan hunnit klargöras. Det lokomotiv, som skulle an