vit med djefvulska lögner. I sin historiska autopsi af Robespierres stormiga lif följer lan steg för steg med den största sorgfälliget dennes deltagande i de parlamentariska örhandlingarne, inregistrerande hvarje hans leltagande i debatten, men om det likväl skule finnas något hårdt ord af demokratiens störste apostel, som i den konstituerande församlingen talat till förmån för demokratiens uskaffande, hvilket (afskaffande) skulle kunna sparat Frankrike strömmar at blod-, så bör man icke glömma, att äfven bibeln har sina med blod skrifna blad. För 1800 år sedan, heter det på ett annat ställe, sörkunnade den vise och senare till Gud upphöjd sonen af en timmerman i läran om alla menniskors lika berättigande en revolutionär doktrin, som ingen under århundradenas lopp sökt bringa till giltighet med en sådan konseqvens som Robespiorro. Han är den mest radikale revolutionsman, som framstått sedan Jesu tid. Likasom det är onödigt att närmare granska den anda, som uttalas i de anförda orden, skola vi icke heller för någon, som annars känner de franska förhållandena, behöfva närmare utveckla, att det finnes en gemenskap mellan de ofvannämnda skrifterna å ena sidan och uttalandena på kongressen i Lättich samt de andra motsvarande tidstecknen å andra sidan. Hanul förklarar, att han företrädesvis halt Frankrikes ungdom för ögonen under sina sträfvanden att försona nutiden med de ärekrönta patrioter, som icke eftersträfvat något annat, än ett fritt, starkt och lyckligt sädernesland. Det är en följd af de franska pressförhållandena, att tidens oro kan lättare uttala sig genom större arbeten, än genom tidningar, men under aldra senaste tiden synes en uppfattning af revolutionens historia, hvilken närmar sig sistnämnde arbetens, äfven vinna inträde i de mest lästa tidningarne. Sålunda innehöll Siege för d. 20 jan. en artikel af Louis Jourdan, hvilken kastar en återblick på Mirabeaws ställning till revolutionens förste ledare, derför att han, såld till hofvet och aristokrat i själ och hjerta, ville hejda revolutionens gång, i det han t. ex. motsatte sig Påthions förslag om, att formlen med Guds nåde skulle, såsom en qvarlefva från teokratien, utstrykas ur Ludvig XVI:s förordningar. Här påpekade omsvängning hör dorsör måhända äfven till de förändringar i luften, som nu låter Girardin skrifva i Ila Presse: ÅIIvad vi med uppriktighet och fasthet vilja, är friheten utan revolution.