les länge innan den store liflöse kolossen kommer upp i vattenbrynet. Till en början då man använde denna metod var man ofta olycklig, enär harpunen refs lös genom en för häftig sprängning af granaten, så att man förlidet år af 45 skjutne hvalar blott fick 20 i behåll; men slutligen bragte man det derhän att af de sista sex hvalarne ingen enda gick förlorad. — Den ene af de båda amerikanarne skall förestå hvalfångsten på bolagets ångbåt, och man lofvar sig stor vinst af denna expedition, hvilken kapten-löjtn. Hammer personligen kommer att leda såsom öfverst kommenderande. Ett genomfördt bedrägeri föröfvades under senare delen af sistl. månad i London. Hos en husegare mr P. infann sig d. 15 Jan. en person med utpreglad israelitisk ansigtstyp och förklarade det att han ville hyra hans hus. Mr P. yttrade att han icke kunde byra ut huset, emedan han, sedan han annonserat det till uthyrande, lidit förluster, hvilka troligen skulle tvinga honom att sälja huset. Den okände förklarade sig då vara en mr Montefiore, brorson till den bekante filantropen sir Moses Montefiore och för öfrigt anställd i firman Rothschild. Han anhöll att få veta huru stor summa mr P. behöfde, emedan den troligen var en småsak för honom, den rike sir Moses brorson, och han ville gerna hyra huset oaktadt det var väl litet för hans tamilj och elfva domestiker. Den öfver anbudet gladt öfverraskade mr P. nämnde summan och omr Montefiore yttrade det han ville hjelpa honom med dess anskaffande. Rörd öfver denna vänlighet, erbjöd sig mr P. att lemna säkerhet för summan genom inteckning i huset, ett anbud som mr Montefiore antog. Efter ett ytterligare sammanträffande, vid hvilket mr Montefiore sade sig ha afstått från tanken på att hyra huset, men icke förthy förklarade sig vilja hjelpa mr P., för hvilken han fattat intresse, möttes de hos den senare, då Montefiore sade att han skaffat mr P. kredit för det erforderliga beloppet i en bank, och att P. derföre skulle, såsom vanligt, öppna räkningen genom att insätta 500 Å. Montefiore skulle utgöra hans borgen i banken. Allt detta skulle eljest ha företallit mr P. underligt, men på den rike mr Montefiore kunde han icke tvifla. Han var emellertid icke beredd att betala de 500 punden, och nämnde detta. Mr Montefiore svarade då att han hade 250 å 300 liggande ettdera i sin plånbok eller i sin bostad och att dessa stode till mr P:s tjenst, hvaremot mr P. fick anskaffa det resterande. Mr P., hvilken betraktade detta såsom ett försök att sätta hans soliditet på prof, anskaffade till följande dag summan och infann sig i mr Montefiores bostad med en öppen vexel på Southwarkafdelningen of London Westminster Bank. Mr Montefiore visade honom en vexel på 300 pund, hvilken mr P. af delikatess icke närmare granskade. Mr Montefiore lade derpå båda vexlarne vårdslöst på bordet och förklarade att han ej önskade öppna räkningen med vexlar, hvarföre man borde presentera dem och få dem inlösta. Mr P. kunde naturligtvis icke heller vägra att gå in på detta förslag af den välvillige mannen. Efter att en halftimma ha talat i religionsämnen åkte de till banken i Southwark, der den store mannen gick in, medan mr P. satt utanför och väntade. De reste derefter till Rothschilds kontor der, såsom mr Montefiore uttryckte sig, de skulle hemta någon af sir Anthony Rothschilds folk för att hjelpa dem i bankaffären. Mr P. gick i nära en timma och väntade, men då mr Montefiore ej kom, gick han in på kontoret och begärde få tala med honom. Stor och obehaglig var hans öfverraskning, då mr Montefiore trädde fram till honom och han i denne fann en helt annan person. Den person med hvilken han haft att göra hade varit en bedragare, som, förmodligen väl bekant med hans affärer, lurat honom på de 200 han anskaffat, och nu flytt genom en annan utgång på huset. Rättelse. I notisen med rubrik Fru BärdeNey, uti gårdagens tidning, har genom förseelse inkommit en rad: Schweitzeriet etc., hvilken, såsom läsaren torde ha funnit, icke hörer dit Från Uufvudstaden.