Postverket är dock en ärevordig institution! Den äknar seklers anor, den är ej fallen för nyheter, nej isst icke! Telegrafen deremot är ej lör intet den snabba ortskaffningens medel exponenten al vår tids raskaste ramåtgående. Telegrafen tog saken om hand! Tilämpningen var dock mycket försigtig, förstås! Sraens telegrafstationer indelas i tre klasser, efter betyenheten. På ingen sådan antogs qvinlig föreståndare; nen på åtskilliga orter, der mindre kommuner sjelfva ille bekosta station, föreståndares aflöning m. m., inattades s. k. 4:de klasstationer. Kommunen föreslår ler sjelf person till föreståndare, som sedan af telesrafstyrelsen antages eller förkastas. På nio sådana tationer antogs till följd af det kongl. brefvet, qviniga sorestandare, nemligen i Cimbrishamn, Ekesjob, Jamleby, Hjo, Skenninge, Wimmerby, Ljusne, Ryland ch Holmsund. Nå väl, ha dessa qvinliga assistenter visat sig opålitliga eller oförmögna att sköta sitt åliggande? Derom må tala det mest afgörande af alla sacta, det, att telegrasstyrelsen i dessa dagar ingätt till K. M:t med anhallan att få tillsätta qvinliga assistenter vid ej mindre än tretton al statens egna a:dje klasstationer nemligen i Norrtelje, Waxholm, Enkoping, Mariefred, Strengnäs, Trollhättan, Skara, Ulricehamn, Falkenberg, Ronneby, Mönsterås, Atvidaberg och Grenna! Telegrafverket gör dessutom en liten affär på saken; ty förut voro antagna eller skulle på dessa stationer antagits manliga kommissarier med 1,500 rdrs lön; qvinnorna nöja sig med att få endast assistents-grad, och då manlig assistent kostar 1,200 rdr, nojer sig qvinlig assistent med endast 800 rdr. På dessa tretton stationer således en liten behållning af 9,100 rdr om året. Ar det då ej skäl, då man redan med framgång beträdt banan af qvinnans anställande i statens tjenst, att dermed fortfara och att upprepa sin anhallan dervm med den kraft, att den kan göra sig börd ej blott hos telegrafverket, utan älven hos de mera lomhorda postoch Jernvagestyrelserna samt hos en och annan skolstyrelse? Finnes det ej dessutom, såsom betänkande. antyder, ett gebit, der hon kunske voro mest lämplig, nemligen det medicinska? Om man också ej, för alla fall, vill tänka sig qvinliga läkare äfven sor manliga patienter, så måtte hennes läåmpligbet såsom qvinnoläkare ej kunna bestridas? Alven inom mången an: van opecialgren af läkedomskonsten föreställer jag mig henne såsom särdeles passande, såsom till barn: läkare, ögonläkare o. . v. Jag bar osta i våra gamla vikingasagor påträffat berättelsen om hur bland kämparne sådane uttogos till läkare, som hade mjuka bänder. Hvarför skulle man ej unna den lidande menskligheten att vårdas af den qvinliga läkarens mjuka baud? Må man bir falla betänkandet, och kanske skall man en gång vål signa sitt beslut för egen räkning eller på mången a sina narmastes vägnar! Jag röstar obetingadt bisal till utskottets förslag. A.. —