BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Susanna stannade häftigt och gjorde genast våld på sitt ansigte, för att ej detsamma för herr Valenct skulle förråda den glädje hvaraf hennes hjerta var genomträngdt. Hon hade sprungit så fort att hennes bröst häfdes och hon andades häftigt. Hon hade i ifvern att så skyndsamt som möjligt få underrätta sin herrskarinna om den nyhet hon inhemtat, öppnat dörren med en sådan häftighet och ett sådant buller, att till och med Blanche vändt sig om. Susanna kom just lagom för att få erfara grefvens dåliga lynne. — Hvad betyder detta sätt att inträda i en sjuks rum? frågade han i sträng ton. Är det så ni vanligen iakttager vördnaden och konvenansen? — Herr grefven har rätt, stammade Susanna, men det är mörkt, jag hade intet ljus, jag blef rädd i trapporna och ... skyndade in för häftigt ... — Nog! Hvad angår mig er dumma räddsla? Gå! och kom ej tillbaka förrän er herrskarinna kallar er. Susanna lenmade rummet, smätt förargad. Hennes hjerta slog på samma gång af fruktan och nöje.