mtå4C å 200 t4 HIA 101T NåIIHAI TAIILIUU. hultbanan. Till ordförande utsågs rektor Dahm Mötet bestämde hufvudsakligen stationernas plats och antal, öfverlade om trafikens myckenhet och dess riktning, samt beslöt att söka verka för en rask aktieteckning. Såsom stationer bestämdes: Kalmar, Perstorp, Fredriksström, Vestrakulla, Börsryd, Nybro, Brånahult, Orreforss, Hälleberga, Kappekull eller Nygård, Merhult, Lenhosda, Dädesjö o. s. v. Eld-våda. En sågqvarn i Långemäla af Kalmar län och tillhörig afl. kammarh. af Harmens arfvingar, har d. 27 sistl. Jan. på aftonen nedbrunnit. Qvarnen, som var nybyggd och finbladig, var visserligen assurerad, men egarne göra dock en stor förlust i anseende till en stor mängd sågtimmer, som framflottats och nu ej kan försågas. Tvist mellan frälseegare och frälsebönder. I anledning af Kristianstadsbladets notis (af G.-P. reproducerad d. 1 d:s) att ett antal Råbelöfs säteri i Fjelkestads socken underlydande bönder vägrat uppfylla sina kontraktsenliga förbindelser och anledningarne dertill, ha åtskilliga bönder besökt Red. af förstnämnde tidning, för att meddela närmare upplysningar rörande ifrågavarande förhållanden, och hvarom berättas: Enligt hvad dessa bönder försäkrade, är den närmaste anledningen till deras vägran att utgöra de öfliga dagsverkena den, att nuvarande säteriinnehafvaren pålagt dem så betungande bördor, att det blifvit dem fullkomligt klart, att de icke kunna uthärda dermed, utan småningom skola utarmas, nödgas afträda från sina innehafvande hemman och hemsalla åt nöd och elände, och för att styrka dessa påståenden förevisades oss arrendekontrakter såväl emellan förre säteriegaren, ofverstinnan Pejron, och Råbelöfs bönder, som emellan dessa senare och nuvarande säteriinnehafvaren, major John Kennedy. Af dessa kontrakter framgår att, sedan major Kennedy tillträdde Råbelöfs säteri, arrendatorernas vilkor blifvit betydligt skärpta. Exempelsvis må nämnas, att, enligt de emellan hr K. och bönderna ingångna kontrakter, dessa senare åläggas att för hvarje år efter anvisning odla ett helt tnld jord i utmarken, en skyldighet som icke förut ålegat dem och som de sjelfva anse för ruinerande. Flertalet innehafva smärre hemmansdelar med på sin höjd 12 a 20 tnld åkerjord. På dessa hemmansdelar erhålla de kontrakter för endast två år. Af de knappa inkomster, de bereda sig genom brukandet af dessa små åkerlappar, skola de betala arrenden och onera, utgöra körslor och dagsverken samt underhålla sig sjelfva och sina familjer. Att för hvarje år odla ett helt tnld stenig och oländig mark kostar med all säkerhet 150 rdr, en tillökning i utgifter, som de fattiga bönderna anse sig icke kunna bära. Dertill kommer, att bönderna i Fjelkestads by efter den nuvarande säteriinnehafvarens tillträde till Råbelöfs fideikomiss blifvit fråntagne en större mosse. som förut tillhört byn, men att bönderna det oaktadt fortfarande utan afprutning måste utgöra alla onera som häfta vid egendomen. Ett annat skäl till deras vägran att utgöra dem ålagda dagsverken består, enligt. deras egen utsago deri, att major Kennedy låter, som de uttrycka sig, meja ned den präktiga skogen, äfven den del deraf, som enligt deras förmenande obestridligen tillhör kronan, och bönderna anse sig hvarken skyldige eller berättigade att låna sin medverkan till hvad de anse som skogsåverkan. På fråga om någon uppviglat dem att vägra fullgörandet af de ingångna kontrakterna, gafs till svar ctt bestämdt och enhälligt nej, med tillägg att godsets bönder utan föregående aftal eller öfverenskommelser, beslutit att icke fullgöra budningen att verkställa skogsarbete, med mindre godsegaren kunde med juridiskt giltiga handlingar styrka, att han har eganderätt till böndernas hemman. En deputation valdes och afsändes till majoren med begäran att erhålla de önskade upplysningarne, men blef snöpligt afvisad. Sedermera har fideikomissbrefvet jemte åtskilliga handlingar blifvit upplästa från predikstolen, men ingen af dessa handlingar bestyrkte säteriinnehafvarens rätt till mer än ett hemman, som blifvit inköpt till säteriet under 1700-talet, och dokumenter, som bevisa säteriinnehafvarens eganderätt till de öfriga hemmanen, lära i sjelfva verket icke heller finnas hvarken i godlsarkivet eller på något annat ställe. Då vi (Red. al K.-B.) tilltrågade bönderna om de öfvervägt det vådliga i deras ställning samt de följder, som deraf kunna föranledas, att de möjligen skola bli vräkta från sina hemman 0. s. v. svarades: om vi arbeta på hemmanen tills vår fattigdom icke längre tillåter oss att fullgöra de hårda kontrakterna och vi då, utblottade på allt, bli drifna från hus och hem, hvilket måste inträffa inom mindre än ett par år, eller vi blifva jagade bort nu genast, qvittar oss lika. Kunna vi icke på några betingelser erhålla rättvisa, sd är det en allmän öfverenskommelse mellan alla bönder i Fjelkestads socken att nästa vår utvandra till Amerika. — Så lydde i korthet böndernas meddelanden. Major Kennedy har hos k. befhde begärt att några bönder, om möjligt utan deras hörande, måtte genast bli vräkta från sina hemman; emot de öfriga är rättegång anhängiggjord vid Willands häradsrätt, hvarest målet förekommer vid urtima ting d. 18 i denna månad,