häst och red långsamt för att möta Renaud. Han kom ända till Vincennes utan att ha fått se en skymt af den han sökte. Han stannade der, ej vetande om han borde fortsätta längre eller icke. Plötsligt tyckte han sig på ett temligen stort afstånd höra två gevärsskott aflossas. Han lyssnade, men hörde ingenting mera. Han väntade ännu en stund, sedan återtog han, ifrig alt få veta hvad han bade att rätta sig efter, vägen till Paris. Månen spridde sin glans öfver det lugna landskapet; ej en vindfläkt rörde sig, luften var ren och mild, en djup tystnad rådde öfver hela trakten. Plötsligt urskilde Baptiste en svart massa utsträckt på midten uf vägen. Han hoppade till marken, band sin häst vid ett träd, närmade sig nyfket och b of varse ett lik. Han såg sig omkring och fann att han var ensam, hvarefter han lade handen på offrets hjerta. Isjertat slog ej mera, kroppen var ännu varm och hufvudet hvilade i en stor blodpöl. Baptiste lutade sig ned för att undersöka mannens onlesdrag. — Landry! mumlade han i det han hastigt reste sig upp ... Mördad! .. AP hvem? ... Hvad har blifvit af baron de Francheterre? ... Han ämnade just draga sig tillbaka då han på tio stegs afstånd från detta lik märkte en ny blodpöl som ej stod i förbindelse med den första. — Det är just hvad jag kunde tro ... mumlade han