samla sina minnen, men kunde ej erinra sig under hvilka omständigheter han sett dem. För öfrigt var det en sak sak som föga bekymrade den unge officern, för hvilken dylika slags personer ej voro att frukta. — Nå, utbrast han efter en stunds tystnad, hvad ha ni gjort och hvad återstår att göra? DEsquilly och Boistordu drogo på samma gång ep suck af tillfredsställelse. De hade fruktat att Renaud skulle igenkänna dem såsom deltagare i det bakhåll som tillfölje af hans mellankomst fått en för angriparne så olycklig utgång. — Hvad vi ha gjort svarade dEsquilly på adelsmannens fråga, men ... vi ha ju ej kunnat uträttat mycket. Vi ha hyrt tre hästar, två för ess och en för ... för den som vi böra eskortera. ö — Äro dessa hästar goda? frågade Renaud. — Jag ansvarar derför! yttrade dEsquilly i en ton som ej kunde tillåta något tvifvel rörande förträfsligheten af det val han gjort. — Det är bra sade Renaud; ni måste äfven skaffa en fjerde ty jag tänker ej begagna min egen för ett dylikt värf. — Hvar skall jag återfinna er? — Klockan är half tio, svarade dEsquilly Vi skola, om ni vill, två timmar härefter vara att träffa der SaintAntoine-gatan börjar. — Och lösen? — Skall vara densamma.