värt nycklarne. Rorande Lindqvists och: Väglunds amtal om assuransen, ha de summor som Våglund ippgifvit sLindqvist ha omnämnt för honom, såsom itgörande husegarens och hyresgästernas assuransbeopp, varit fullkomligt riktiga. Beträffande hvad Lindqvist yttrat till Våglund om de personer, hvilca bodde i nedra våningen och hvilka ej hade ina saker assurerade, ville L. påstå att det ej varit dan, utan Väglund som sagt att dessa personer hade lörrar och fönster att komma ut igenom. Äfven ville dan göra troligt att Våglunds uppgift om att han viat denne, att nyckeln till Lindqvists skrubb äfven cunde användas till att öppna den som begagnades vf nattväktaren Bengtsson, varit falsk och att det värtom varit V. som velat försöka denna nyckel i lörren till Bengtssons skrubb. Polismästaren anmärkte att utan allt annat vore lott det en tillräckligt graverande omständighet mot L., att han ej anmält för polisen att Våglund visat ig så beredvillig lyssna till hans mordbrandsförslaser — förslager hvilka L. påstod blott vara gjorda ör att pröfva V. L. medgaf detta. Åklagaren anhöll att målet måtte remitteras till vederbörlig domstol samt att Lindqvist fortfarande måtte hållas häktad. På polismästarens fråga om Lindqvist hade något. ytterligare att anföra, svarade denne att han blott ville, om möjligt, komma på fri fot. Poliskammaren förklarade att, som de stämplingar till mordbrand, för hvilka Lindqvist blifvit anklagad och häktad, förehafts under Säfvedals häradsrätts domvärjo, remitterades den vidare behandlingen af målet till denna rätt. Lindqvists anhållan om att komma på fri fot blef ej bifallen. Konstaplarne Jönsson och Andersson tillerkändes on belöning af 25 rdr hvardera. Timmermannen Våglund erhöll 50 rdr i belöning för det han anmält den tilltänkta mordbranden och derigenom varit orsaken till att en stor olycka förekommits. (rr