Brodden och tackade honom för hans oaflåtliga och oegennyttiga sträfvanden för bildande och vidmakthållande af Örebro sångförening, hvaråt han egnat en mångårig, nitisk verksamflet. Såsom ett minne af detta offentliga erkännande öfverlemnades åt hr B. några för subskriberade medel inköpta silfverpjeser, kaffekanna, graddskål, sockerask m. m. Ung mordbrännare. I Rerikes Allehanda berättas: Tolfårige gossen Anders Westerberg från Näsby prostgårds egor, hvilken bekänt sig hatva föröfvat mordbrand vid Skinnartorp i Näsby socken, har till länsfängelset införpassats i afbidan på ransakning. Westerberg hade med torrved antändt en halmstack som jemte uthusen vid nämnde gård blef lågornas rof. Vildsinthet. En 22-årig gynnare vid namn Anders Gustaf Andersson straffad för stöld och nyss före sistl. julhelg utskrifven från Karlsborg, der han undergått straffarbete för begången stöld, häktades d. 30 sistl. December i Nora för knifskärning och dömdes d. 4 d:s af dervarande rådstufvurätt för sistnämnda brott till 3 månaders straffarbete. I likhet med sotarne Sandström och Erik Karlsson (förut omnämnde i denna tidning) hade Andersson, innan han bjod Nora farväl, nedrifvit kakelugnen och slagit ut fönsterna i stadshäktet. Folkskoleinspektör. De af landstinget i Helsingland valde kommitterade för verkställighet af fattade beslut rörande folkundervisningen hafva förordnat seminarieföreståndaren i Kalmar 8. G. M. Ströhm, att i egenskap af folkskoleinspektör, från och med d. 1 Juli 1866, tjenstgöra inom de till södra Helsingland enligt den äldre fögderiindelningen hörande socknar, med station i Bollnäs. Hr Ströhm erhåller i årlig lön 3,000 rdr. Elementarläroverken. Till en ledig adjunktsbefattning vid Lunds h. elem.-läroverk hafva anmält sig extra läraren vid samma läroverk E. Malmström och mag. Peter Olsson. Till tre nya kollegatjenster vid läroverket i Landskrona hafva som sökande anmält sig läroverksadjunkten i Karlskrona mag. G. Brunius och v. kollegan mag. G. Nedström. IIelsingborg-Billeberga-jernbanan har, berättar Öresunds-Posten, blifvit insynad och godkänd af öfverstelöjtn. Norström, major Remmer och ingeniören löjtn. Karberg, hvilka d. 15 sistl. Dec. förklarat arbetet vara väl och ändamålsenligt verkstäldt. Såväl vid Helsingborgs station som på linien hade bolaget både i afseende på byggnader och annat utfört vida mer än som var föreskrifvet. I fråga om banan, är det glädjande se hvilken betydlig rörelse den tillfört både Landskrona och Helsingborg och som lemnar de bästa utsigter för framtiden. Under innev. månad utdelas 6 pret å tecknade aktiebeloppet. Operan Afrikanskan, detta oeuvre posthume af den store Meyerbeer, gitves som bekant för närvarande på åtskilliga af Tysklands förnämligare teatrar och har naturligtvis väckt Erregung hvarhelst man gifvit sig i färd med densamma. Sålunda hade till den första representationen af Afrikanskan i Berlin icke mindre än 3,647 personer antocknat sig till biljetter, då operahuset i Berlin, sedan tjenstoch friplatser blifvit fråndragna, likväl blott har 1,194 biljetter disponabla. — I Wien hade, såsom förut nämnts, en strid uppstått mellan de båda förnämsta primadonnorna om hvilkendera som skulle få för publiken uppträda som den bronsfärgade madagaskar-drottningen; denna strid har blott kunnat slitas genom en Salomonisk dom at teaterdirektören. Afrikanskans roll har blifvit delad mellan de båda tvistande celebriteterna, sålunda att partiet de tre första gångerna kommer att sjungas af m:ll Bettelheim, och de tre derpå följande af fru Kainz-Prause, hvarefter de båda damerna komma att alternera. — I Darmstadt, der man också lefver med sin tid, har operan redan uppförts sju gånger och hvarje gång lockat fulla hus. Också ha från alla möjliga andra närbelägna tyska städer skådelystna med ordinarieoch extra-, dagoch nattåg, de oberäknadt som kommit på ångbåtar o. 8. V., anländt till Darmstadt för att höra den store maöstrons sista verk. Den sista eller sjunde föreställningen skall ha inbringat omkring 22,000 rdr, hvilket med rätta betecknas såsom något ÅUnerhörtes, Niedagewesenes. Några lustiga scener ha naturligtvis i Darmstadt framkallats af ifvern att få platser vid representationerna, hvarom en tysk musiktidning berättar följande: En rik Weinkönig, såsom egare af stora vingårdar der i trakten betecknas, ville med all makt eröfra sig tvenne goda platser till en viss bestämd representation. Han använde småningom 15 gulden på telegrammer, emedan han alltjemt hoppades att få bättre platser än de som erbjödos honom. Dock, 12.ÄE och den alltför