tingen det ligger i naturen och klimatet eller i skolangs egendomlighet — sannolikt i begge — så klinga dessa röster med en helt annan malm och oförfärad kraft, än hvad vi äro vana att höra. Och de sångare, som hr Lorini samlat, bestå icke af gamla, utskrikna artister, som nu släpa återstoden af sin forna storhet upp till det kalla norden, utan dessa sångare stå i sin. fulla kraft och flera af dem kunna ännu hafva en stor framtid för sig. Signora Vancini är ung och vacker, hennes röst är frisk och intagande samt utvecklad till en hög grad af säker färdighet, och tonerna rulla från hennes läppar klara som perlor. Barytonisten Giori (Rigoletto) som utför glansrollen i operan, har en mäktig röst med en sympatetisk klang och eger derjemte en stor dramatisk talang. Tenoristen Andreffi har älven en kraftig stämma, om än icke alldeles så frisk, och i hertigens bekanta kärleksvisa (Donna mobile), det enda verkligt kantabla numret i operan, gjorde han stormande lycka och publiken begärde den för tredje gängen om igen. Signor Rocco, sällskapets buffosängare, tyckes ega en basröst af stort omfång och kraft, ehuru banditens roll är för liten för att den kan riktigt utvecklas. Det samma kan sägas om primadonnan Signora Morensi, hvilken uttörde Maddalenas lilla parti. enn rr