reras der en helt annan kamp, hvilken vida ss ki mera, och detta med allt skäl, tager allas upprå märksamhet i anspråk. Den kampens utgäng så skall äfven bli af det mest omfattande inflytö tande på Nordamerikas framtida förhållanden, o och dess ställning till Mexico med de mångalp: -resolutionerna inom kongressen är enda-tle ett inslag af partihand i den stora och brokiga di väfven. Nämnda kamp gäller frågan om de fornalre Sydstaternas Årekonstruktion-. Den har bör-Å pi jat med stor häftighet, och det amerikanskal å folket sällar sig till de tvenne stridande parti-Au ernas fanor: det radikala och det konserva-m tiva. Kongressen hade varit tillsammans Jå tvenne veckor, innan brytningen inträffade,j och himlen var skenbarligen klar, men den fientlighet, som mullrade under ytan, bröt slutligen ut, och nu är hela landet upprördt af en hetsig politisk kamp. Presidenten Johnson önskår, att Sydstaterna skola erkännas vara i full gemenskap med Norden; de radikala vilja, att de skola undergå en viss pröfningstid. Presidenten erkänner deras statsregeringar och rätt att stifta sina egna inre lagar, i likhet med den rätt,: som enligt konstitutionen tillkommer hvarje gärskild stat inom Unionen; de radikala vilja stitta lagar för dem och hålla dem under provisoriska regeringar. Vid kongressens början koketterade presidenten med partierna, liksom voro det osäkert, huruvida han skulle gå rakt framåt mot sitt mål eller. maskera det under skenbar vänlighet mot de radikala. Han har nu upptäckt, att hans styrka ligger i öppen vänskap för de konservativa, hvilka just hylla de principer han har, och under det han behandlar de radikala med skyldigt undseende, derför att de utgöra majoriteten inom kongressen, gör han allt hvad i hans förmåga står, för att befrämja de konservativas principer. De radikala ledarne upptäckte efter hand presidentens afsigter, och sedan de uti en eller två omröstningar rörande mindre frågor sett den ofantliga styrkan uti den exekutiva maktens skyddskap, beslöto de att förekomma vidare aflall, genom att slå det första slaget och öppna sina batterier mot presidenten. D. 18 Dec. befunno sig alla Sydstaterna ännu under provisoriska regeringar, tillsatta af unionsregeringen och understödda af militärmakt. och fastän presidenten tänkte på att erkänna den guvernör, som Georgien åt sig valt, sedan denna stat antagit hans vilkor för rekonstruktion, hade han likväl icke öppet förklarat sin afsigt att göra det. Samma datum, en Måndag, beslöto de radikala att öppna kriget, och Thaddeus Stevens började det i Representanthuset (nedra kammaren) med att föreslå, det presidentens budskap skulle hänskjutas till det utskott som nedsatts för rekonstruktionen, understödjande detta sitt förslag med ett bittert angrepp mot presidenten. Han anklagade denne för planer om att undergrätva alla de framgångar, som Norden vunnit uti sista kriget, genom att gitva Södern sjelfstyrelse, och begärde, att Sydstaterna skulle fortfarande stå under provisoriska regeringar samt, åtminstone för någon tid, icke erhålla någon röst i den allmänna regeringen. Angreppet, som utmärkte sig för stor bitterhet och kom alldeles oväntadt, kom den konservativa minoriteten inom Huset att spritttill. Flera konservativa medlemmar försökte att få fram ett svar, men de radikala genom drefvo ett uppskof, för att få Stevens tal omodifieradt ut bland allmänheten, så att de skulle kunna se dess verkan på landet. Detta tal öppnade emellertid kampen, och en hvar afvaktade otåligt presidentens svar Han tog sina mått och steg snabbt och meu stor takt. Förslaget till den ändring i grund lagen, att slarveriet hädanefter skulle vara upphäsdt inom hela Unionen, hade antagits al ett tillräckligt antal stater, för att nu vara landets lag, och det ålåg statsdepartemente: att kungöra detta faktum. Statssekreteraren Seward anbefalldes genast att göra sin berät telse härom i ordning och vid uppräknandet af staterna erkänna Sydstaterna som Nordstaterna. Sent på natten mellan d. 18 och 19 December — i Amerika måste man handla — var berättelsen färdig; grundlagsändringstörslaget förklarades antaget al 27 stater, under det åtta Sydstater uppräknades med de Nordstater, som antagit förslaget, och det officiela erkännandet af Sydstaterna, i strid mot de radikalas teori, spreds medelst telegrafen öfver hela landet och syntes i tidningarne för d. 19 Dec, sida vid sida med Stevens tal! De radikala blefvo förbluffade, så mycket mera som deras kära grundlagstörslag om slatveriets upphäfvande nu begagnats som vapen emot dem sjelfva. Flera af de mera moderata republikanska tidningarne drogo i fält mot Stevens, förebrående honom hans vilda häftighet. Det var nu emellertid tydligt, att kampen börjat, och att ingendera af de stridande skulle vilja stryka flagg. Presidenten insåg, att det nu var på tiden för honom att handla beslutsamt, ty han kände sig nästan säker om, I ro ana -f Otvacklings af sin