BASTARDEN) Af PAUL SÄAUNIER-. (Öfvers. från franska originalet Le lieutenant aux gardes). — Hvad! återtog grefven med bönfallande röst, ingenting kan öfvertyga er, hvarken mina böner, eller min uppriktighet, eller .. . — Nej ingenting, min grefve, ni har rätt deri. — Men jag svär er det. — Svär ej! Jag känner denna refräng, min bästa grefve. Se så! tro er ej, emedan ni är en vacker kavaljer och jag ser bra ut, samt emedan vi äro ensamma, förbunden att säga mig dylika banala saker. Ni är cen förtjenstfull och modig man. Lemna derföre åt narrar och dumhufvuden att låtsa kärlek och yttra fraser sådane som ni nyss kommit fram med... — Nej, afbröt grefven i sin tur. Emedan ni medger att jag eger någon förtjenst, så kan ni ej tvifla hvarken på min uppriktighet eller på min heder, och då jag svär er att jag älskar er... —— —