Från Skåne. Det förut i korthet berättade rånet hos Axelström i Bellinge, den mest barbariska illbragd, som Skåne på senare. tider har att forete, skedde sålunda, att rånarne natten mellan d. 4—5 Dec. kl. 12—1 uttogo fönstret till en glugg i kökot, som var så nära dörren att de kunde inräcka armen och taga haspen ifrån, hvarefter de inträngde i stugan och öfverföllo gubben, som sannolikt ville försvara sig med en sabel eller huggare, som de fråntogo honom och behöllo. Med en kort knif, som qvarlemnades, skuro de honom illa i halo och hufvud samt uppristade honom ordentligt genom ett djupt snitt från venstra axeln öfver bröst och mage, så att en del af lungan syntes och sargades, hvarester de vräkte och nertrampade honom i kakelugusvrän. Gumman, som länge varit sjuk, hade insomnat så hårdt att hon ej hörde detta och väcktes forst medelst ett våldsamt slag i hufvudet, hvarvid hon nåra dånade. Hon tillspordes om penningar, hvilka hon gaf anvisning på i ett skrin, men då hon ej visste att uppgifva hvar nycklarne voro, så skuro de henne i halsen och under armen, samt gåfvo henne ett knifstyng i ena armen och derjemte slogo henne, Sedan bröto de upp sksg, et och togo deri förvarade penningar, 110 rdr, som gubben fått in dagen förut och å hvilka man visste numret på flera 5-rdrssedlar. En pung med specier i samma skrin sågo de ej. , Derjemte togo de några theskedar och en gammal sockortäng, allt af silfver, samt ett bylte sängkläder. Allt detta skedde under stoj och skri vid tändt ljus och åt landsvägen obetäckta fönster, en klar månskensnatt, utan att man i huset midt emot how krämaren Måns Persson lätsar sig hafva förmärkt detta. Rånarne voro 2, klädda i mörka slitna doffelrockar, en med tofflor och en i stöflar, den ene ljus och liksom kritad i synen, den andre mörk. Då de utgått och gumman egde nog kraft att stiga upp för att hjelpa den nästan slagtade gubben i sin säng, kom en af bosvarne in tillbaka med hotelse att om hon ej höll sig stilla i sängen, så skulle de skära hufvudet af henne. Så snart hon trodde dem vara borta kröp hon öfver landsvägen in till Måns Persson, som sade sig vara sjuk eller svettig och ej ville stiga upp, men hustrun följde med samt uppväckte ett par andra personer i husen. Man var nog rädd att ej väcka flera i närliggande hus, utan sprang framåt byn för att tillkalla folk. Snart strömmade en mängd menniskor till, icke en timme efter ranet, men alla blefvo stående inne i stugan, der de sårade simmade i blod, samt med jemmer öfver dessa, utan att estersktta rånarne, som ej kunde vara långt bortaFörst fram på dagen sändes bud till Åby efter lakaro samt till länsmannen och till Stepags station för att telegrafera. Man var ej ens så braktisk att man med samma dags post sände en kort (erättelse om händelsen till först utkommande tidning Malmo nya Allehandal.) med uppgift öfver rånarnes utseende och på de sedelnummer man hade reda på. Detta skulle ha varit spridt på sorsdagen. Vid polisundersökning om tisdagen af länsmannen och torsdagen af kronofogden Everlöf upplystes bland annat att samma bofvar om Lördagen varit inne i byn hos husman Wes:man för att köpa hvetebröd, der de uppgilvit sig vara på väg till sitt hem i trakten af Örkelljunga: Vidare att samma karlar ej gått längre än till omtalte Måns Persson der de legat öfver natten, utan att han velat uppgifva deras namn och hemvist, ehuru han tillstått att en af dem logerat hos honom förut. Om Måndagen uppehollo de sig någon tid af dagen, troligen under supande, i smeden Björkmans hus vid Kolema nära Röstånga. Om de vistats hos Måns Persson samma natt rånet skedde är outredt, men en uppgift af deras barn om åtskilliga yttranden, äfvensom deraf att en vättjesten fanns derstädes som å ena sidan visade en inslipning passande till den qvarlemnade mördareknifven, göra bemälte folk ganska komprometterade, äfvensom den omständigheten att de stulna sängkläderna funnos vid en icke obesökt väg i skogen ett par dagar derefter, såsom det syntes, nyligen ditlagde. Att bofvarne haft anvisning är äfven tydligt, ty de kunde annars ej veta att det gamla folket satt in räntepenningar dagen ut, cjheller att de vägde ett fickur, som rånarne förgäfves eftersökt. Den sönderskurne Axelström dog under svåra plågor Fredagen d. 8, något öfver 74 år gammal. Han hade i yngre år idkat skomakerihandtverket samt hade derefter en qvarn vid Axelvåld på arrende, der han samlat sig en liten förmögenhet, som de gamla nu lefde af. För några år sedan flyttade, han från Riseberga till Billinge, der han köpte det hus, hvari han nu mördades. För gummans lif är ej någon fara, De hafva ej egt några barn. Någon sträng efterspaning efter bofvarna synes ej hafva skett, då de annars långt för detta borde varit gripna. Den upplysning har emellertid vunnits, att omnämnde 2:ne karlar, hvaraf iden ene uppgifvits vara en afstraffad sastningssänge med namnet Per, kallad Durka eller ÅDrusa Pellet från Örkelljunga, begifvit sig från Björkman, (der den sistnämnde bortbytt sin vaxduksmössa), på väg till Billinge, och der varit synliga i närheten af den mördades hemvist i aftonskymningen. — ———— —