Amen till denna bön, Elliot; men det onda har blifvit vändt i godo, ty Morley Ri vers var icke värdig att kyssa tällen på Miriams klådning. Kom in nu! Ni kan stvana i yure rummet medan jag går in och uvderrättar er syster. Ingen skall gitva ak på oss, ty de tro att det är jag ensam. Ni nästan skrämde lifvet ur Elsie i eftermid:lag, och nu tror bon mig vara på vakt för inbroitstjufvar. Frank tog Johns hand och tryckte den stillatigande. Derefter gingo de tillsam nan in i huset och etter flera års förvisning beträdde den förskjutne sonen åter det gamla hemmets tröskel, — beträdde den med vissheten att han ej mer skulle blifva bortrifven derisrån. Så återsågo de hvarandra slutligen. Den törskjutne, fallne brodern, hvars öden hvilat så tungt på den döende moderns hjerta och den modiga, varmhjertade systern, som hade älskat honom så troget. Hon gret vid hans bröst, och stark i den öfverseende kärlek som är en del at qvinnan, kände hennes rena hjerta ingen afsky tör honom och på den panna hon ömt kysste upptäckte hennes öga intet spår från fängelset. Men vi följa Johns exempel och lemna dem allena. Det finnes känslor i menniskohjertat som inga ord kunna tolka. De tillhöra själens inre lif och äro skrifna i de krönikor som icke menniskohänder hafva tecknat. — Och du vidhåller att dela arfvet med mig, fastän testamentet ger dig rätt till allt? — Frank, kan du tro att jag skulle vilja beröfva dig din arfsrätt? — Miriam, du är för god att vara min syster. Jag har blifvit frestad många gånger sedan jag lemnade tängelset, men tanken på min mor och dig har alltid skyddat mig, och den var orsaken till att jag ej öfvergaf allt. — Ar det din bestämda föresats, Frank, att resa? — Ja, Miriam, det är nödvändigt. I ett främmande land skall jag andas friare än här, hvarest det vore så mänga fördomar att bekämpa och så många elaka tungor att nedtysta. Dessutom har jag, som min far väl visste, — icke sinne for landtbruket. Egendomen skulle ej förkotra sig under min vård; den passar för dig och din man. John Marston förtjenar all den lycka som kommer på hans lott. Omsider utslocknade den första kärleken i Miriams hjerta. Morley Rivers var gift; underrättelsen härom nådde Meadon Farm och bidrog att hela det sår han en gång förorsakat. John Marston tog slutligen mod till sig och bekände sin kärlek för Miriam, nu icke förgätves. Denna juvel, för hvilken han varit redo