Posttidningen contra protektionisterna. Af den i vårt telegram i går omtalade märkliga artikeln i P. T. för i förgår meddela vi följande utdrag: Hvarom är då fråga? — Fråga är om att representationen skulle förkasta en af Kongl. Maj:t, med stöd af Dess hittills obestridda grundlagsenliga rätt, med en främmande makt ingången, afslutad och ratificerad traktat, som af aktning för svenska nationalrepresentationen blifvit Rikets Ständer till godkännande förelagd, enär den, i kraft af norska grundlagens stadgande, måste underkastas Storthingets godkännande. Då Kongl. Maj:t ansett ett sådant meddelande böra ega rum, slöljer derutaf som en oafvislig konseqvens, att R kets Ständer ega rätt att, för sin del, fatta det beslut som de finna tjenligast, och som icke kan förutsättas blifva annat än det, som med tillbörlig aktning för den andra statsmakten och med rikets värdighet och sannskyldiga nytta bäst ölverensstämmer. Ait en af landets regering med en främmande makt högtidligen ingången och beseglad akt af representationen skulle förkastas, vore en hittills uti ett monarkiskt land oerhörd tilldragelse, hvars vigt icke lärer kunna undfalla någon, och som icke utan de allvarligaste följder kunde aflöpa. De beböfva ej mer än påpekas: hvarje tänkande medborgare kan lått derföre göra sig reda. Om en sådan statshandling icke skulle ega bestånd, i hvilken form skulle väl Sverige någonsin kunna hoppas att med främmande makter ingå uti afhandlingar och förbund, och hvad förtroende skulle dess regerings ord kunna påräkna? Har man ock besinnat de menliga följder för vår handel. som skulle omedelbart af traktatens förkastande uppstå, och hvilka Frarkrike sannolikt icke skulle finnas benäget att förminska? Utan att här vidare ingå i frågan om Kongl. Mai:ts konstitutionella rätt, att utan Rikets Ständers godkännande afsluta nämnde traktater för Sveriges räkning, må det vara nog att anföra det ända till sednaste tid Kong!. Maj:ts under loppet af ett halft århundrade ofta tillämpade rätt att nedsätta tullsatserna aldrig varit bestridd, och det är förgäfves man söker i detta afseende framhålla, att 60 Regeringsformen, jemförd med 57 8, numera skulle fått en annan tillämpning än tilllörene. Dessa Så tillämpas nu, åsom de ständigt varit tillämpade, och uti denna tidning för den 13 Januari 1864 hafva mer än 50 regeringsbeslut som fattats under olika tidpunkter, från och med 1814, blifvit åberopade, kontrasignerade af grefve A. G. Mörner (sjelf en utmärkt ordförande i 1810 års Konstitutionsutskott, och som sålunda väl borde anses kunna förstå den grundlag, uti hvars tillkomst han varit deiaktig), hrr Skogman, Munthe, Wingår!, Sandst ömer, Palmstjerna och Gripenstedt. Ilvad säga då dessa SS af grundlagen? Den 57:de stadgar, att Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksens Ständer allena vid allmän Riksdag. Detta innebär bokstafligen — och annorlunda få grundlagarna icke tolkas, — att ingen annan än Rikets Ständer eger att pålägga skatter. Men ar då sådant skett? Icke ens Dagligt Allehanda. gar framkomma med ett sådant påstående. Den 60:de åter säger, att inaa allmänna afgifter, af -hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Rikets Ständers samtycke, kunna förhjas. tullen å inkommande och utgående spanmäl allena undantagen. Nå väl, har någon afgift blifvit förhöjd? Tvärtom; asgister hafva blifvit nedsatte, och denna, som vi otvan sagt, af Regeringen länge och oftatilllämpade rätt har grundlagen visligen icke frånkänt henne. Om grundlagsstiftacens mening varit sådan hade otvifvelaktigt i 60:de 8 i stället för ordet: fö höjas, blifvit inso at ordet: förändras. Men så står ler icke, och ögonskenligen med afsigt. Men, säger man, om Regeringen, genom omåttliga nedsättningar tull-asgifterna. förorsakar en sådan minskning i statverkets inkomster, att förhöjning af andra skatter blir nödvändig för att fylla den derigenom för statspehofven uppkomna brist, så har Regeringen dock indirekte pålagt skatter. Härvid är att märka, att örst och främst det beror af Ständerna att bevilja ler afslå sådana andra förhöjda skatter: och derhäst, har en sådan minskning verkligen uppstålt? Detta års erfarenhet visar att tullinkomsten. efter illämpning af de uti traktaten stadgade lägre afgifer. långt ifrån att nelgå under den af Ständerna vid senaste riksdag gjorda beräkning, örv. stiger densamma, och att detta års tulluppbörd icke är mindre. men att den vid sistliane månads utgång var 739,000 -dr slörre, än det föregående årets. Hvilken ny beskattning blir då, af denna anledning, nödvändig, eljer hvilka nya pålagor hafva blifvit indirekte införda ?