—————————— Sällskapet förklarar, att menniskorna böra ega rätt att utöfva sin industri, förfoga öfver dess frukfer på den marknad som synes dem vara bäst och att med inkomsterna derför köpa hvad och hvar de behaga. Det protesterar mot statsmakternas ÅFtsaderligainblandning för enskilda ändamål, öfvertyga e om att ju mindre regeringen kännes och synes, desto bättre för det hela. Det tror, att skygd? för producenten är plundring af konsumenten plus skrymteriet att påstå sig vilja se den senares intresse till godo. Detta är ett språk, som bör begripas af en och hvar — men är lika säkert ej blott ett talesätt, utan ett troget uttryck för hvad som ligger i tidsanden för dennes verksamhet på det materiela området, hvadan det tvisvelsutan äfven skall skaffa sig realitet i sabuskt bestående förhållanden. Att spjerna emot är detsamma som om individen kastar sig i en strid ström, för att hejda dennes lopp. IIan blir bortspolad vid försöket.