grund afedennadess mycket otillfredsstkllande ställning, blifvit afböjdt. Förenta Staterna framställa icke ärendet som en bona fide-beskyllning mot en makt, hvilken påstår sig hysa de vänligaste sinnelag, utan såsom innebärande frågor för den allmänna folkrätten, hvilkas lösning är af väsentlig vigt för nationernas fred. Fastän pekunier upprättelse skulle hafva följt på ett afgörande emot England, var likväl en sådan ersättning icke det förnämsta föremålet för Förenta Staterna. Det ligger i fredens och rättvisans intresse, att grunda vigtiga principer för internationel lag. Den britiske ministern stöder sitt rättfärdigande på den grund, att en nations municipal-lag och den inhemska uttolkningen deraf äro måttstocken för dess skyldigheter såsom neutral makt. Detta rättfärdigande kan icke bestå inför nationernas tribunal. Jag vill derföre icke heller nu tillrada något försök att afhjelpa detta genom lagstiftningsmakten. De tvenne ländernas blifvande vänskap måste hvila på basis af ömsesidig rättvisa. Förenta Staternas regering har iakttagit sin traditionela politik, att lata de curopeiska nationerna välja sina dynastier i enlighet med deras egna regeringssystemer. Denna ständiga moderation kan berättiga till anspråk på en motsvarknde återhållsamhet. Förenta Staterna skulle anse det vara en stor olycka för sig, för en god regering och för verldsfreden, om någon europeisk makt skulle utmana, så till sägande, det amerikanska folket att försvara republikanismen mot främmande inblandning. Förenta Staterna kunna icke förutse, men äro ej ovilliga att taga i betraktande, hvilka tillfällen som skulle kunna infinna sig eller hvilka kombinationer, som skulle erbjuda sig för att skydda dem emot planer, hvilka äro ovänliga mot deras styrelsetorm. De önska att för framtiden handla så som de handlat hitvlls, och de skola aldrig utträda uv denna hållning utan genom främmande inkräktning, och d älita på främmande makters rättvisa och klokhet att vörda noninterventionsprincipen. Korrespondensen med Frankrike angående de frågor, som blifvit soremål för diskussion, skall i lämplig tid framläggas för huset. Från Washington skrifves vidare, att inom senaten (öfre kammaren) föreslagits af mr Sumner en ny pröfningsed tor innovänarne i de upproriska staterna, och att en annan resolution väckts, som töreslår antagandet at amendementet till författningen (se presidentens tal). I I representantshuset (nedre kammaren) uppläste clerken rullan öfver medlemmarne med förbigående at representanterna för Södern. Då turen till Tennessee kom, ville en medlem från denna stat yttra sig. Clerken vägrade, hvarpå följde en liflig debatt, i hvilken en mr Brooks protesterade mot uteslutningen af medlemmarne från Tennessee och Virginien och förklarade, att om Tennessee icke vore i Unionen, hade presidenten (som är från denna stat) ej heller någon rätt till sin plats i IIvita Huset. Clerken törklarade debatten utom ordningen. Huset valde mr Schunyler-Colfax till Speaker. Enl. skattkammarsekreterarens berättelse finnes uti Förenta Staterna pappersmynt till ett värde af 700 mill. dollars cirkulerande. Den uppmanar kongressen att förklara, det löpande räntan å noter skall upphöra att vara ett lagligt betalningsmedel efter förfallotiden och begär bemyndigande att efter godtycke utfärda 6 prets obligationer, för att kunna indraga rentes å Förenta Staternas sedlar. Se. kreteraren förordar äfven lagstiftningsåtgärders vidtagande för minskning af skulden genom höjande af de inkomster, som äro nödiga för räntans utbetalande och fastställande af ett visst årligt belopp för den förras reduktion. Utgifterna för det med nästa Juni tilländagående sinansår skola öfverstiga inkomsterna med 112 mill. dollars, hvilka skola anskaffas genom lån. Den beräknade inkomsten för det år, som slutar med Juni 1867, skall lemna ett öfverskott af 11 mill. dollars. Skattkammarsekreteraren är emot vidare utfärdande af skuldeertisikater för temporära lån, ehuru han för en kort tid kan nödsakas tillgripa dem, för att möta löpande ntgifter. Inom Representanthusat har vidare väckts förslag om, att man skall af presidenten begära upplysning om Maximilians dekret rörande peonie-slafveriet i Mexico. Samma hus har antagit ett beslut, som motverkar alla påståenden om. att repnbliken skulle göra sig af med den nationals skulden. Det berättas i Newyork, att guvernörer öfver New Brunsvick erhållit underrättelse on ett tilltänkt Fenierangrepp på denna engelsk: provins. Från England förljudes vidare, att all: tidningar prisa presidentens budskap, emeda det är hofsamt och lofvar fred — och dett: fastän budskapet går ganska strängt åt Eng land. Russell, som en tid varit sjuk, är nu åte frisk. I Birmingham hav hållits ett stort re formmöte, hvarå Bright hållit ett med sto entusiasm upptaget tal, hvilket i Times, di — — — —