Från Töreboda skrifves d. 4 d:s till Red. : Kall och blåsig, men med en klar himmel ingick förliden vecka, så att naturen afskakade sig den dåsighet och tunghet, hvarmed den förut omhöljt sig. Härigenom hafva vägarne blifvit farbara, rågarne, som snart sagt varit dränkta i vatten, befriade från detta sitt i längden skadliga öfverflöd och på så sätt liksom uppfriskade, och landtmannen satt i tillfälle att hemköra sin julved. Andersmessodagen, som säges vara en sann spåman i afseende på väderleken under kommande julhelgd — braskar Anders, slaskar julv, och tvertom —, hade i är ett surmulet och dystert utseende samt var derjomte något valaskig, hvadan, Åom gamla märken stå, man har att vänta en vacker julhelg med ett klingande slädföro. Och hvad kan man väl mera önska, då glädjens och nöjenas tid är inne? I går morgon, sedan temperaturen blifvit blidare, snöade det, så att marken nu är betäckt med en hvit duk och allt bär prägeln af ott friskt, vinterlikt landskap. — En ny kaj-arm af sten håller för närvarande på att byggas härstädes, i stället för den gamla af trä, och kommer att utgöra en längd af 290 fot, tillräcklig stor för det ändamål, som den afser. Denna kaj-arm, såsom liggande midt för stationshuset, blir icke blott en vacker prydnad för Töreboda, utan, hvad bättre är, af ojemförligt stor nytta, i betraktande af den lifliga sjöfart, som under seglationstiden här vanligtvis råder. Med den raskhet, som nu är rådande vid arbetet, är att förmoda, att den nästa Maj blir fullkomligt färdig. — En tegelarbetare, som i somras för en obetydlighet blifvit förbittrad på rättaren å ryttmästaren Bergendahls egendom, Rydholm, föresatte sig att härför hämnas på honom, kosta hvad det ville. Då derföre nämnde rättare on dag i förl. sommar kort före solens uppgång skulle gå till sitt arbetsfolk och dervid passerade den vid ena flygeln stående välling-klockan rusade tegelslagaren, som stått gömd bakom klockan fram och, innan rättaren hann sätta sig i försvarstillstånd, tillfogade honom i hufvudet ett