Korrespondens från Köpenhamn. Den 6 December. På grund af pastor Birkedals afsättning från sitt innohafda pastorat ha några medlommar af landsthinget inlemnat ott förslag till några ändringar i lagen om sockenbandets lösande. Förslaget går derpå ut, att sockenbandslösare skola ega rätt att ansluta sig till hvilken ordinerad prestman som helst, den der oj genom någon dom mistat ordinationen, oafscdt om han bekläder ett ombete i statskyrkan eller icke, och att do jemväl i vissa fall skola oga rätt att begagna församlingens kyrka och kyrkogård till utöfning af kyrkliga handlingar. Pastor Birkedal har ock förklarat sin afsigt vara att på detta sätt bilda likasom en fri församling utanför folkkyrkan, för att icke gonom utträdande ur denna gifva fart åt en schism, som kan hafva mycket betänkliga följder, och han har redan börjat att sätta denna plan i verket, genom att hålla gudstjeneter uti en enskild lokal i Ryslinge socken, hvilken blitvit inredd för detta ändamål. Man må hoppas, att den nuvarande kyrkoministern skall, genom att intaga en välvillig position till denna sak, göra sitt till för att afhjelpa de beklagliga följder, som afskedandet af en så ansedd och högt begåfvad man som pastor Birkedal lätt skall kunna medföra. — Kanske ligger i denna sak dock en högre plan, att Danmark skall i Norden föregå med oxemplet af friförsamlingars bildande, hvilka sjelfva sluta sig kring den andlige lärare de gifva sitt förtroende utan något tvång såsom hos er. at konsistorier, statskyrka eller annat. Hit har anländt eder beryktade polismästare Wallenberg från Stockholm, hvilken f. n. uppehåller sig härstädes, för att göra sig bekant med den köpenhamnska polisens inrättning och bestyrelse, innan han företager on resa till London, Brässel och flera andra städer, för att der likaledes undersöka förhållandena i afseende på de resp. städernas polis. Fröken Juliette Price, som för någon tid sedan hade den olyckan, att vricka sin fot på teatern, är nu på bättringsvägen, men det skall tyvärr helt säkert ännu dröja länge, innan hon skall kunna åter visa sig på den scen, der hon saknas så mycket, och hon skall möjligen alls icke kunna mera uppträda. ofta, alldenstund det nu är tredje gången som hon vrickat samma fot, och sista gången mycket allvarsamt. Hon stod i fonden af scenen och skulle göra några mycket svåra pas ned mot publiken, då hennes tot halkade och hon sjönk ned som en sylfid, hvilken plötsligt förlorat sina vingar. Smärtan gjorde henne medvetlös, och hennes broder Waldemar samt on annan dansör måste bära ut henne. På Alhambra gifves Bockfoten med framgång. Arrangementerna dertill ha ock varit storartade. Under flera veckor innan den första representationen arbetade 20 snickaregesäller natt och dag på teatern. Omkostnaderna för hvarje aftons föreställning uppgå till 800 rdr svenskt. Det berättas, att fru Maria Meyer, född Benedictsen, som på sin tid debuterade å. k. teatern såsom Ragnhild i Svend Dyrings Huus?, fullbordat ett större dramatiskt arbete, hvilket skall komma att uppföras på Kasino.