det goda. Vi ega den fulla förtröstan. att venska solket ingalunda skall missbruka segE ren, utan, i samma mån som motståndet och ir: misstron mot dess värdighet varit stora, visa id att detta motstånd och denna misstro voro sl oberättigade. Vi lyckönska af innersta hjerta Ridderskapet och Adeln till det beslut det fattat och äro förvissade om att ädlingarne af börd skola äfven framdeles genom folkets val komme att utöfva ett berättigadt inflytande på statens angelägenheter. Om Presteståndets bifall vill förslaget kunna vi vara säkra. Men denna visshet kan likväl icke undertrycka den harm och ovilja, hvarmed folket åsett den minst sagdt ömkliga roll det spelat i denna sak. Dess sista manöver, att dölja sig bakom adeln, bevisar den politiska vanmakt, hvartill detta stånd försjunkit och lägger i dagen, att dess sista timma såsom politiskt stånd var slagen, då det kunde förneka sitt samvetes bud, att i en så vigtig angelägenhet uppträda som en ärlig man med vilja och mod att handla efter sin öfvertygelse. Hvad har presteståndet vunnit med denna sin hållning? Intet; men det har förlorat mycket, och folket skall ej skänka det sin aktning eller kärlek, törrän det utgått från denna sjelfviska och stela hållning, som det nu redan allttör länge intagit. — Må emellertid snart väntade underrättelser göra det till en officiel sanning och faktisk verklighet, att ståndsrepresentationen nedträdt i sin graf, för att lemna rum åt en representation, inom hvilken ingen annan företrädesrättighet får finnas, än det medborgerliga förtroendet! A — — — Den allmänna glädje, som råder inom värt samhälle, skall tvifvelsutan redan denna dag, då presteståndet antagit förslaget, skaffa sig uttryck, och vi motse en följd at fester, der glädjen skall vara den mest berättigade: glädjen öfver frihetens seger, det allmännas triumf öfver de enskilda intressenas motstånd. Eedan igår afton sökte den allmänna entusiasmen att gifva sig luf:. Kl. omkring 8 samlades i Mindre Teaterns foyer skarpskyttemusik-kåren och ett stort antal sångare, och tågade derefter omhvärfda af en jublande folkskara till Gustaf Adolfs torg, der invid hjeltekonungens staty tosterländska sånger afsjongos och lefverop utbragtes för vår folk-käre konung, för hans ministrar, och för representationsförslaget. Under tiden afbrändes på olika etällen af torget bengaliska eldar. Mudt klingade sångens toner i den klara aftonen, i kraftiga och energiska lefverop uttryckte sig den fosterländska känsla, som under dessa dagar af hopp och fruktan längtat att slutligen en gång så ge sig luft, och de månglärgade eldarne kastade sitt tantastiska sken ölver idel glädjestrålande anleten. Deretter begålvo sig sångarne och musik-kären till landshötdinge-residenset, och deritrån till biskopshuset, hvarest sånger al sjöngos och entusiastiska hurra-rop höjdes för landshotdingen gretve Ehrensvärd och biskopen d:r Björck, hvilka båda, som bekant, krattigt sökt att bidraga till en lycklig lösning at den för vårt fosterland så vigtiga frågan. Från biskopshuset gick glädjevaget, alltjemt tillväxande i storlek, till dowprosthuset. För den varma och lifliga hyllningsgärd som der egnades hr d:r Wieselgren tackade han i hjertliga och vältaliga örd. Deritrån fortsattes vägen till mag. S. 4. Hedlunds bostad vid Lilla Bommen, utanför hvilken sången åter tonade och kraltiga hurra-rop ljödo. Hr KF. Rydberg tackade i enkla och varma ordalag för den hyllning som egnats den outtröttlige kämpen för den goda saken som skyndat att följa de skittande händelsernas gång på sjelfva skådeplatsen. Deretter upplöstes tåget. Senare på aftonen samlades ett stort antal ar samhällets manliga medlemmar till en glad och lifvad kollation å Börsen, der tal höllos och skålar tömdes i anledning af dagens betydelse. Med säker förtröstan till att den dag som i dag är, den åttonde December, skall kunna firas som en bland de betydelsefullaste som svenska häfden kan uppvisa, eller med andra ord, att rikets andra stånd icke skall djertvas att gilva dödsstöten åt ett helt folks käraste förhoppning, har från flera håll en liflig önskan uttryckts att genom en allmän ek lårering sestlighålla dagen. Derjemte kommer i sammanhang med det afgörande telegrammet en in bjudning att utgå till deltagande i en fest i Bloms sal i afton. Ernest Bonnay samt m:ll Sonnieri ocl hr Chaunier skola 3 gånger uppträda å Norrköpings teater i förening med Agardhska säll