Göteborg d. 7 December 1865. Afgörandets stund nalkas och är kanske redan i dag inne, enligt hvad telegram på ett annat ställe af bladet angifver. Hvad skall dagen då bära i sitt sköte: svarta eller hvita kulor till svar på folkets önskningar? Måhända skola vi redan om några timmar hafva svaret i vår hand. För den händelse att den ödesdigra voteringen skulle komma att företagas redan i dag, skola vi genast genom extrablads utgifvande sätta allmänheten i kännedom derom. Representationsfragan. De af oss i går uti ect extrablad meddelade telegrammer från hufvudstaden synas angifva, att å Riddarhuset retligheten är i stigande, så att diskussionen får en alltmer och mer bitter karakter. Det gläder oss, det gör oss stolta att kunna säga, att reformvännerna här invaga den lugna hållning, som vittnar om att de känna sig ega på sin sida styrkan, under det reformsiendernas vrede gifver sig luft, i samma mån som de börja mera misströsta om sitt partis seger. Presidenten grefve Mörners skarpa utfall i går lemnade ett slående bevis på denna ilskenhet och vrede, som är så vanlig, då en kämpe med nyss stora later känner sig nåra att bli öfvermannad. Den ädle grefvens vresighet har af allt ingifvit oss de bästa förhoppningarne om seger för folkets sak — ty den bär vittne om reaktionens tilltagande svaghet. Af ministrarnes tal framgår nu tydligt, hvilken plan regeringen uppgjort, antagligen i samråd med konungen, för den händelse att förslaget möjligen skulle falla. Förslaget kommer neml., att redan vid denna riksdag åter upptagas och utan ändring bli förklaradt hvilande, hvartill grundlagen gifver otvetydig rätt. Den ett-äriga statsregleringen innebär i så fall urtima riksdags inkallande nästa år, hvilket äfven officiöst i Posttidningen förkla rats, och då skall frågan åter komma till afgörande. Skulle äfven då adeln göra motstånd, eller rättare tillsdess intaga en sådan hållning, att ett afslag å Riddarhuset äfven då kan bli möjligt, skall konungen, enligt sjöministern grefve v. Platens antydan, måhända begagna sin rätt att utnämna nya adelsmän, för att få ett motstånd bräckt, hvilket nu börjar bli olidligt. Men innan dessa mått och steg hinna vidtagas, skall en tid förlöpa, hvilken kan bli ytterst betänklig, hvarför ock landsh. Nordenfelts anmärkning var väl betänkt, då han påpekade faran af att låta ett helt folk förblifva under en längre tid i en sådan spänning som den nuvarande. Denna stigande spänning. denna feberlika oro, hvarmed man afvaktar och griper efter underrättelserna trån adelns förhandlingar, vittna bäst om, huru djupt folket skulle känna ett eventuelt afslag på dess önskan, dess fordran om upphörande at bördens anspråk på och rätt till sjeltskritvennet. Dock äro, såsom förut nämnts, våra förhoppumgar om seger nu större än någonsin, tack vare reformpartiets värdiga hållning och de konservativas stigande hätvighet och hånfulla utsall emot en konung, som vet, oaktadt allt det tal som i dessa dagar genljudati riddarhussalen om adelns politiska nödvändighet för en stark konungamakt, att folkets kärlek är ej allenast en konungs bästa belöning, utan ätven hans verkliga, hans sanna och i farans ögoublick säkraste styrka. Att ega folkets bjerta ull medregente är och skall alltid vara battre, än en stel aristokrati, som vill skritva konung och folk lagar och, enligt historien, mer än en gång upphätt sig ej allenast till konungars medregent, utan ull deras herrskare, landet och folket till soga tromma. Presteståndets diskussion är afsedd att inom detta stånd hålla frågan uppe, tills adeln fattat beslut. Det är på detta sätt det högvördiga ständet, religionens och sedernas representanter par preterence, vilja lösa sin talmans lotre!, att ståndet skulle samvetsgrannt protva och besluta i det vigtiga ärendet. Offentliga foreläsningarne. D:r Biörklunds andra föreläsning hölls igär inför ett mycket talrikt och ännu mera intresseradt publikum. Ämnet för dagen var Dante Alighieris lefnad. Dantes omsorgstulla uppfostran omnämndes, hvarefter tal. örvergick till skildringen af hans förhållande till Beatrice, hvilket framställdes på ett särdeles förtjensttullt sätt. Sedan skalden redan som gosse mött den nioåriga Beatrice blef hon ledstiernan i hans