— — ———5 Fran Wilandet. Vi omtalade för nägon vecka sedan, att danske gesandten i Petersburg, 0. Plessen, hvilken är en af de ilrigaste kämparne för Slesvigs och Holsteins forening med Danmark genow personalunion, helt oförväntadt anländt till Köpenhamn, samtidigt med det att ryktena åter kommo i gång om, att Ryssland gjort en rörelse ur sin tillbakadragna ställning till förmån för nämnda union. Nu underrättas vi trån Paris, att gretve Plessen plötsligt anländt dit och att ingen politiker tvekar att sätta denna resa i förbindelse med den rysk-tyska cliquens i Köpenhamn sträfvanden att sätta en andra krona på Christian IX:s hufvud, infattad i ett godt apanage. Få se, hvad det månde bli af det barnet. Märklig är emellertid intrigen sedd 1 sammanhang med den mellan Preussen och Österrike sig stegrande missämjan, hvilken Ryssland med kung Christian anser lämplig för sitt olyckliga projekts genomdrifvande. Den österrikiske gesandten i Paris furst Metternichs organ Memorial diplomatique lemnar följande pikanta meddelande: Det har med förvåning anmärkts af bankirerna, att de i de vigtigasto parisertidningarne inryckta tillkännagitvandena om subskriptionen på det österrikiska lånet förbigår Berlin, som i början nämnts bland de platser, der offentliga subskriptioner skulle mottagas. För att törebygga alla mer eller mindre oriktiga gissningar, draga vi ej i betänkande, att rent ut säga sanningen. Den preussiska regeringen, som smickrat sig med att kunna begagna Osterrikes finansiella förlägenhet till genomdrifvande at Elbehertigdömenas annexion, såg sig till den grad gäckad i denna förväntan genom det nya österrikiska lånets lyckliga afslutande, att hon gjorde hela sitt intlytande gällande, för att törmå de vigtigaste bankirerna i Berlin till att icke deltaga 1 en operation, som erbjuder kapitalisterna säkra garantier och ansenliga fördelar. Den preussiske konseljpresidenten skall snart få se, att han kunde besparat sig omaket; ty han kan om några dagar förvissa sig om, att det österrikiska lånet är betryggadt, emedan de tecknade summorna vida ötverstiga det utbjudna beloppet. De franska subskribenter, hvilkas understöd man kan ha att tacka för denna lyckliga utgång, skola indirekte ha satt en bom för Preussens äregiriga lustar med hänsyn till Elbehertigdömena. Det heter visserligen så nu, men Osterrike skall snart åter befinna sig i förlägenhet, och om ej frågan om hertigdömena tillsdess afgjorts, skall det kanske, etter att ha kuggat de franska kapitalisterna på 80 å 90 mill. hålla till godo med att sälja Holstein. Näst det österrikiska statslånet talar man mest om Fenieranföraren Stephens rymning ur sitt fängelse i Dublin. För att vara säker om honom, hade man gitvit honom ett midt i fängelset beläget rum, men man tyckes ha försummat, att välja hans omgifning af pålitliga personer. Ty det är tydligt, att någon af fängelsepersonalen haft sin hand med i spelet. För att han skulle kunna undkomma, måste åtta dörrar, hvilka samtliga voro törsedda med hänglås utanför, uppbrytas eller på annat sätt öppnas. Men de bletvo icke med våld uppbrutna, utan beskedligt öppnade, och vid den mur, öfver hvilken rymmaren måste klänga, fanns icke någon repstege eller dylikt, utan ett bord stäldt otvanpå ett annat, båda hemtado från spissalen. En enda förtrogen med i komplotten skulle ej varit tillräcklig; ban måste baft biträde af flera af fängelsepersonalen. Polisen har satt ett pris al 1,000 p. sterl. för hans häktning och 300 pund för hvarje meddelande, som kan leda till häktningen. De gyllene näten äro således lagda, men Stephens är ej så lätt att tänga. Man tror, att han håller sig gömd i Dublin, der medlemmarne at brödraskapet nog skola göra allt sitt för att förskaffa honom säkert herberge. Inom de diplomatiska kretsarne har man åter ett annat i sin väg lika pikant samtals