———— — -— in i den våning som är upplåten till utrikeskabinettet. Rummen blefvo snart öfverfyllda. Hvilka voro dessa män? Jo, deputerade för städer och kommuner på landets vidt åtskiljda delar. Män af olika samhällsställning, alla åtnjutande odelad aktning och förtroende inom de orter der de bo. Många at dem ega namn som äro kända och högt aktade i hela landet. Aalltså en högst respektabel samling. Hvarföre ha de hitkommit? Jo, för att gifva ökad vigt åt den opinion, som den frisinnade delen al svenska riksdagen redan ututtalat i den för svenska folket betydelsefullaste fråga som alltsedan 1810 stått främst på dagordningen. De ha hitkommit, för utt å svenska folkets vägnar uttala dess tacksamhet för representationsförslagets framläggande, och förhoppningarne ja, hvarföre icke utsäga ordet? — anspråken på detsammas antagande. Deputerade anfördes af ordföranden i Göteborgs-deputationen, grossh. Ekman; de mottogos at justitieministern friherre De Geer. Jag hänvisar till de vexlade talen, hvilka i aftontidningarne äro meddelade; men hvad som ej af dessa kan inhemtas är den djupa rörelse hvarmed de bade tramfördes och afhördes. En så imponerande demonstration har hittills aldrig egt rum i vårt land. Det hade varit en lätt sak att gifva den en vida större utsträckning, om ej försigtigheten bjudit att afböja allt som kunnat öka den redan rådande högst lifvade stämningen inom hela hufvudstadsbefolkningon. Derföre har man också nödgats afstå från nöjet — och törpligtelson — att för de ärade gästerna anställa en bankett. Om det göres behof att närmare lära känna det vidriga intryck som deputationernas uppträdande åstadkommit hos reformförslagets motståndare, så hänvisar jag på Dagligt Allehanda för i Måndags afton. Denna tidning har nu och ju mera vi nalkas afgörandets vigtiga stund oförbehållsammare än villförne ställt sig till reaktionens tjenst; den hånar nu hela deputationsväsendet och angifver detta innebära mått och steg på si dan om lagen. Allehanda uppgifver som en glädjande företeelse att den svenska representationen cm deputationsväsendet icke tager någon Åofficiel kannedom?. Vidare citerar Allehanda en uppgift af Polisbladet att de enskilda riksdagsmån som utsetts att sluta sig till deputationerna ha ansett detta strida mol deras riksdagsmannapligt; men faktiskt är dock att ett ganska stort antal riksdagsmän deltog i deputationen, ehuru jag antager at t. ex. landshöfdingen gretve Sparre athöll sig derifrån, men det var ej på grund ar sin för menta riksdagsmannapligt, utan derföre att sene nye Proteus nu utgör motständspartiets mest onergiske ledare. Slutligen uttalar samma tidning med glädje att man ej lyckats neddraga H. M:t konungen personligen på agilationsgebitet, samt att deputationerna icke komma att få företräde hos honöm-Häri ligger naturligtvis en spark till justitieministern, och en admonition till kungen. Emellertid är det i denna stund icke kändt att konungen vägrat mottaga deputationerna. Det tros att justitieministern i gårdagens konselj gjort formlig anmälan om deputationernas önskan alt tå företräde, och på förmiddagen i dag torde svaret blifva bekant. I Måndags afton hade riksståndon korta plena. Det kungliga förslaget om reorganisation af infanteriet och kavalleriet framkallade på riddarhuset åtskilliga anmärkningar från kavalleristernas sida, men icke af något framstående intresse. -— Adeln antog vidare frih. Klinkowströms förslag att ott särskildt utskott