vackra våningar på Riddarholmen. En sqvadron dragoner kommer att forläggas vid Haga, en vid Ulriksdal och en tredje manegen på Djurgården. — Vi hoppas och tro, sager D. N., att våra hederliga indelta soldater icke skola behölva användas mot Stockholms invånare. Det är icke nu som 1838 att grott maktmissbruk trån regeringens sida, som 1848 att protektionistiska uppviglare, eller som 1864 att en bortkommon polismästare frammanar excesser, lika ändamålslösa som resultatlosa. I bref från Sundet från sign. Orvar Odd till A.-B. läses toljande utdrag at ett nyligen af korresp. mottaget bref från en dansk man, tillhörande de mycket besindige och stilla i landena, sjelf för ötrigt icke i egentlig mening politikus, utan snarare historikus, ötverhutvud en bävtre åskådare än sjelf handlande person på skådeplatsen: Hvad den närmaste jramtiden än må bringa oss, och hvad ställniug, mer eller mindre nadurlig, ödet än må beskära vart härdt prövade land, tyckes Danmarks sjelfstandighet numera aldrig kunna bliva nog betryggad för att vi icke skulle med stor nodvandighet behöfva ett mäktigt frånderike bakom var rygg. Sverige ma blisva enigt inat vill och starkt utat, 101 av kunna häfda sitt kall att vara Nordens stödjepunkt gentemot tysk kultur och tysk poliuik. Men enigheten är nummer ett och betingelsen för styrkan, och derför Önskar Jug pa det varmuste, att er retormw nu matte ga igenom, ty kunnen I icke enas i detta stycke, kommer enigheten väl aldrig och starkheten ännu mindre. Jag lagger tonvigten pa detta nu, emedan händelserna efter Fredrik VII:s död ha lärt oss danskar hvad det vill säga atv lörsumma de rätta ogonohken och hurusom en ren tllälighet kan på en gäng vanda upp och ned på alla menskliga ting. Hade Sverige da varit starkt, som det med en uy och udsenli samfundsordning bör kunna bli, skulle mahanda sakerna nu halt ett helt annat utseende I Norden, och om jag också ingalunda våntar mig i worgon dag nagon stor och algorande kraftutveckling här i vart eget land — jag vagar, tyvärr, i sadant afseende icke tro något synuerligt högt om mina landsmän —, kunna ju sorhallandena dock alltid lik. plöts igt nu, som lör tvenne ar sedan, intyalla af mera europeisk natur, hvilka anyo skola måktigt uppmana Sverige att spela den roll historien anvisat detta rike, men bvilken roll man så länge kan mankera, tills den bir en med rätta undanuragen-. Det innefattas — ullagger 0. O. — 1 dessa ord, jemte åtskilligt annat begrundansvardt, en bekännelse, som har sitt stora värde. deri, alt den kommer trän en ärlig dansk man, hvilken är allt annat än svarmaro, bekäannelsen om behofvet at Sverige såsom en ätmmstone moralisk stödjepunkt tör hela den skaudinaviska Norden, men ejeltva måste vi då å vår sida lika öppet erkänna, att förmedelst ett segt och envist qvarhällande vid den af historien för längesedan utdömda ståndsprincipen och förmedelst ett evinnerligt uppskjutande af timmar och stunder för Fenomiiorandet i handliog af grundsatser, hvilkas riktighet i teorien få väga numera utan förbehåll bestrida, skola vi aldrig uppnå att uttöra vår at brotskritvaren antydda historiska mission. Först etter ati vi i dag halva lyckligt andat splitet mellan oss sjelrva, skola vi i morgon kunna åtminstone borja att tänka på detta senare. Lindbäckska målet. Ransakningen vid Långelanda sistl. Tisdag räckte i 7 timmar och leddes af t. f. domhafvanden v. häradsh. Lagerberg. En stor myckenhet folk bevistade föorhöret. Lindbäck motiverade de brott, för hvilka han blifvit anklagad, så att de minst töranledis af medlidande och egentligen af egen nytva och för att lindra satugvärden. Han be kände, att han tagit det gitt, han användt, um:ll Agrens byrålada. M:ll Ågren nekade törst för utv hafva gömt gift, men medgaf det sist till en del. Vutnen intygade, att krita skulle varit blandad i fluggiltet, hvarigenom många personer räddats. M:ll Ågren tyckes hatvu velat rädda Lindbäck och dertör intrasslat sa ken och i sina uppgifier varit motsägande. Lindbäcks uppgifter voro lugna, rediga, konseqventa och, efter hvad man vid iilltälled kuude döma, sanningsenliga. N:lIl Ågren tyc kes vara oskyldig, om än omedvetet deltagan de; hon är ännu på tri fot. Kansakningen — säger N. D. A:s telegralkorrespondent — tördes väl och var i somliga detaljer särdeles in tressant. Borås jernväg har under sistl. Oktober månad inbringat al 3,653 passagerare, ölvervigt å bagage, post Åe. 3,344: 51, gods 24,973 etr 4,291: 37, extra inkomster 85: 30. Summa rdr rmt 7.721: 18. — Samma månad ål 1864 7,025: 53. Konstnotiser. I P.-T. för d. 5 dennes läses: Konstföreningens vecko-exposition under nästföregående Söndag och Måndag företedde tvenne nya. förut af publiken ej sedda taflor, den ena af prof. E. Bergh, den andra af landskapsmalaren Walber q. 1 Berghs tafla framställer ett vattenfall, motiv från Små. land, utfördt med en virtuositet sådan som man olutt