SKälIADGC SKåalI rolla HAHOH SJYIH71IIIG 11 411 41102 så länge de stora staterna, hvilka annars bruka så i spetsen uti dylika kulturfrågor, således örnämligast England och Frankrike, icke göra början, men det kan å andra sidan icke förnekas, att det för de mindre samfunden, i nvilka brottet icke antager så stora dimensioner, är törenadt med mindre fara att upphälva letta straff. Såsom stater, ur hvilkas lagstiltning den är alldeles uadanträngd, kunna nämnas Rumenien och Nya Granada; i Portugal, der sedan 1777 intet fruntimmer blikvit afrättadt, ir det, så vidt vi veta, ännu icke afskafadt, men antages skola i den närmaste framuden bli det. Den italienska deputerade kammaren beslöt d. 13 mars d. å. dess upphätvande, ehuru det dock skulle behållas för myteri inom militären och för banditerna i södra lItalien, men senaten har förkastat detta förslag. Alldenstund rättsenhet skall råda öfver nela Italien, tyckes dödsstraffet skola efter lenna omröstning åter införas i Toscana, der det redan afskaffades 1847, ännu en gång inördes 1852 och slutligen för tredje gången upphäfdes år 1860. Skulle det verkligen åter bli infördt i Toscana, skall det helt säkert väcka mycket missnöje, emedan stäm ningen der alltid varit mycket afgjord deremot. I afseende på Frankrike böra de år 1832 dekreterade bestämmelser här i korthet omnämnas på grund at deras stora betydelse för trågan om dödsstraffet. Alldenstund Ludvig Filip var en afgjord motståndare till detta straff och då ogrundade frikännanden ständigt törekommo, sålänge juryn endast hade valet mellan att döma den anklagade skyldig, och derigenom pålägga dödsstraff, eller frikänna, fick han en lag genomdrifven, enligt hvilken en jury — utom det att det upphätdes såsom straff för flera törbrytelser — erhöll makt att törhindra dess tillämpning i sädana fall, der det skulle stå i missförhällande till den anklagades brott, i det den fick en allmän rätt att uttala tillvaron at förmildrande omständigheter och derigenom dömma till en lagenlig nedsättning af det straff, som annars skulle blifvit tillämpade. Denna rätt begagnas istor utsträckning, för att undvika dödsstraffets afdömande. År 1847 afskaffades det för politiska förbrytelser, men gäller ännu för attentater mot kejsarens lif eller person. I England ha de 160 dödsförbrytelserna nu minskats till 7, och enligt fast praxis tillämpas straffet nu endast för mord. I Ilolland finnes dödsstraff tillochmed för barnamord och vissa grofva stölder, så att lagstiftningen synes der stå temligen långt tillbaka; dock har ej någon dödsdom blifvit verkställd under de sista tio åren. Belgien har endast dödsstraff i få fall; under förhandlingarne om den nya strafflagen har i kamrarne uttalats, att man f. n. icke vågade helt och hållet afskaffa detta straff, körnämligast derför, att det på grund af landets läge skulle vara farligt, om man toge iniuativet till ett sådant steg. I 4 provinser säges det vara faktiskt upphäfdt. Af kantonerna i Schweiz ha Freiburg och Neufchatel atskaffat det, och i Zurich och Bern nafva nyligen förts förhandlingar om dess uppnåfvande. För politiska förbrytelser har det atskaffats inom hela Schweiz. Hvad Tyskland angår, blef dess afskaffande (utom vid krigsoch sjörätter) upptaget bland det tyska folkets grundrättigheter, så dana som dessa antogos i Frankturt år 1848 och ötvergick derifrån till lagstiftningen i de länder, der dessa grundrättigheter antogos Men deretter kom reaktionens syndaflud och bortsköljde die Errungenschaften från 1848 äfven dödsstraffets afskafkande; endast i Oldenburg, Nassau och Anhalt har det icke ånye införts. Det vill synas som att man i flere stater, genom att afskafla offentligheten vic afrättningar och genom att antaga det fransk: systemet från 1832 om förmildrande omstän. digheter trott sig hatva tillräckligt tillmötes sätt tidens fordringar och allägsnat de värst: olämporna vid straffets bibehållande. I Wir wewbergs, Weimars och Badens ständer hafv: nyligen åter hfliga förhandlingar förts ang dess afskaflande. Bayerska regeringen har motiverna till den nya strafflagen från 186 lorklarat, att man 1. n. måste hålla på dett straff, emedan doktrinen hittills icke kunna bevisa dess orättmätighet och emedan det for dras en högre grad at bildning och sedlighet tör att kunna undvara det, än den stora mas san al tolket ännu eger?, och ständerna vor häri at samma mening. Den preussiska strafl lagen använder dodsstraff för högjörräder vissa förnärmelser i handling mot konunger mord, allmänt farliga förbrytelser, då en men viska omkommer derigenom, och dråp i tvenn tall. Den österrikiska använder det för hög törräderi, mord, dråp, i förenivg med rötver Joch mordbrandsanläggning i tvenne fall, me I straffet blir här relativt mera sällan ådömd än i andra länder, på grund af den gälland bestämmelsen om, att då beviset är bygdt p indicier, får det icke ådömas; det får ej helle användag nå dan som ännn icke fullt Rv