Hvarföre var Madame här? Hvarföre var Dudley dold på platsen? Hvarföre var jag en fånge som ej fick lemna Bartrams område? Hvad var det för slags faror som Meg Hawkes tycktes anse så stora och så hotande att de kunde förmå henne riskera sin iälskares säkerhet för min räddning? Alla dessa hotande fakta stodo grupperade tillsammans vid sidan af den dystra vissheten att aldrig voro män mera djupt intresserade i att rödja ur vägen någon mensklig varelse än onkel Silas och Dudley voro i att låta mig försvinna. Ibland öfverlemnade jag mig åt dessa förskräckliga tankar. Emellanat, då jag läste kusin Monicas solljusa bref, kunde molnet öfver min själ skingra sig och mina farhägor försvinna som elaka nattliga drömmar vid morgonens ankomst. Jag ångrade likväl aldrig, att jag sändt brefvet med Tom Brice, ty stundligen längtade jag efter att undkomma från Bartram. ) Forts. fr. N:e 265.