talar med Dudley. Kom ihåg att ingen får veta någonting om suken. Brice är god mot mig, hurudan han än kan vara mot andra, och jag tror att man kan lita på honom. Nu måste jag gå. Gud hjelpe er; Gud välsigne er; och för allt i verlden låt ingen af dem märka att man varnat er, ingen enda. Innan jag kunde yttra ett ord till, smög hon sig bort i det hon med en åtbörd lät mig ännu en gång förstå att tystlåtenhet var nödvändig. Jag kan ej redogöra för det tillstånd hvari jag befann mig. Det finnes förråder både af energi och tålamod i den menskliga naturen, om hvilka vi ej ha något begrepp förr än den hårda nödvändigheten bjuder dem att verka. Vid min återkomst träffade jag madame. Jag hörde på hennes obehagliga sladder och såg på de uppköp hon gjort, liksom ingenting händt. Men natten var förskräcklig. När Mary Quince och jag voro allena, tillreglade jag dörren. Jag gick oupphörligt upp och ned uti rummet med slutna händer, betraktande golf, väggar, takpanelning med ett slags bönfallande förtviflan. Jag var till och med rädd att tala med min trogna Mary. Den minsta indiskretion skulle vara ett fel, och ett fel skulle vara detsamma som undergång. Jag besvarade hennes oroliga frågor med att jag var mycket illamående; likväl underlät jag ej att affordra henne ett löfte att ej för någon dödlig yppa vare sig mina misstankar rörande Dudley eller vårt möte med Meg Hawkes. Jag minnes huru jag, sedan vi sent på natten gått