gen och att vi måhända skola inom ej alltför lång tid uppnå den om folkundervisningen så högt förtjenta schweiziska republiken. att vi äro i vårt land inkomna på rätta ä Uti hvarje kanton är, enl förf., högsta vården om skolväsendet uppdragen åt ett särkilat undervisningsråd, som antingen utgör ett oget departement under den särskilda statens eller kantonens regering eller bildar en större församling, komite, af hvars medlemmar åtminstone några, vanligen ordf., tages ur regeringsrådet; de öfriga utnämnas af kantonens lagstiftande törsamling. — I den af vårt läns landsting nedsatta komitöå för länets folkskoleundervisning ha vi tydligen början till något Jiknande det schweiziska undervisningsrådet. Den allmänna tillsynen öfver skolorna utöfvas antingen omedelbart af undervisningsrådets medlemmar eller medelbart genom lönade inspektörer eller distrikt-kommissioner utan lön. — Jemför vår tolkskoleinspektörsinstitution. Den specielare tillsynen öfver enskilda skolor utöfvas af en kommunal skolkommission, i hvilken stundom församlingens pastor å sitt embetes vägnar är ordf. eller åtminstone medlem. — Som bekant ha vi äfven kommunala skolråd, men i dem skall församlingens pastor vara ordförande. I Schweiz är skolgången öfverallt gjord till en af lag föreskrifven pligt, hvars åtlydnad betryggas genom straff och tvångsåtgärder. Barnen besöka från sex till tolf års ålder skolan hvarje dag (hvardagsskolan), men sedan under några år endast några timmar hvarje vecka (repetitionsskola). Lärarne i de allmänna folkskolorna väljas gemenligen at vederbörande kommuner, hvilka dock äro inskränkta till de kandidater, som undervisningsrådet har pröfvat och erkänt såsom valbara. Omkostnaderna vid de allmänna folkskolorna får kommunen sjelf bestrida, men erhåller oftast af staten ett årligt bidrag till lärarnes underhåll samt utomordentligt understöd för uppförande af skolhus eller företagande at större reparationer. De enskilda kommunerna ega en egen skolkassa, som alltjomt underhålles genom i lag bestämda intägter. Räntorna användas till skolans utgifter, men kapitalerna få ej tillgripas. I allmänhet betala eleverna skolafgift, dock naturligtvis icke de fattiga. Föremälen för undervisningen äro: roligion, läsning, skrifning, räkning, sång, diktamen-skrifning, Schweiz geografi och historia, tillika med elementerna at allmän geografi och verldshistoria, elementerna at naturvetenskaper och geometri eller formlära, denna senare i sammanhang med teckning. Religionsundervisning ledes i flera kantoner af presterna. Den är ställd under de andliga myndigheternas tillsyn, och de läroböcker, som begagnas, måste först vara af dessa godkända. Religionsundervisningen i skolorna suppleras af den kyrkliga religionsundervisningen, som af presterna meddelas vanligen på söndagseftermiddagarne. De äldre bland eleverna äro förbundna att deltaga uti denna undervisning. Vid sidan af de allmänna folkskolorna äro i de aldra flesta kantonerna upprättade skolor, i hvilka de qvinliga eleverna njuta undervisning i vanliga qvinliga handarbeten. Fört. fäster särskild vigt vid de högre folkskolorna, i hvilka folkets barn få tillfälle alt bilda sig för de mångahanda värf, hvarpå staten nu så rikligen bjuder. Här är undervisningens omfång beräknadt till två, tre år, antingen kostnadsfri eller med mycket låg skolatgitt. I flera kantoner besökas dessa skolor äfven af flickor. Utgitterna bestridas vanligen af staten, som i de flesta fall aflönar lärarne. Kommunen tår deremot oftast sörja för de nödiga lokalerna. Skollärareseminarier finnas i de flesta kantoner. Man har nu äfven börjat upprätta qvinnoseminarier. Vackrast och kanske bäst är att de primära skolorna besökas af alla samhällsklassers barn och — ehuru vi häruti ej ha lyckan att fullt ötverenstämma med författaren — att skolan är skiljd från kyrkan. Vi ha något omständligare redogjort specielt för förf:s framställning at skoltörhållandena i Schweiz, emedan de äro af synnerligt intresse och efterföljansvärda, och derför att de synas oss lyckligt lösa den ädla och sanna demokratiens uppgift, som är ordningens, ej sjelfsvåldets eller godtyckets.