mörka utsigter drifver England alltmer i sfamnen på Frankrike, och fortfar Förenta Staternas regering i ein hållning, skall vestmakternas allians vara ett gifvet faktum. Ett ytterligare bevis härpå ha vi uti den nu foll. öckrästade underrättelsen från Frankrike, att priosen och prinsessan af Wales skola komma till Compicgne, då kejsar Napolen dit förflyttat sitt residens. Det engelska tronföljareparet sammanträffar i Compiegne med konungen och drottningen af Portugal, hvilket senare konungapar anlände i sällskap med prins Napoleon och prinsessan Clothilda till Turin d. 25 d:s, dit konung Victor Emanuel på förhand begifvit sig, för att få sammanträffa med sina döttrar och mågar. Vackrare och i grunden mera furstliga, än dessa besök äro dock de, som kejsar Napoleon och kejsarinnan Eugenio aflagt å kolerasjukhusen i Paris. Den senare har tillochmed trenne dagar å rad besökt olika sjukhus, tastän sjelf lidande af influenza. Hon gick in till de sjuka, tog plats vid deras bäddar, fruktade ej ens att röra vid dem och uppmuntrade samt tröstade dem med en barmhertighetssysters deltagande och uppoffrande mod. IIelt säkert har detta vackra drag af kejsarparet gagnat dynastiens sak i Paris mera än de flesta andra handlingar. Till de i kolera aflidnas efterlefvande har kejsaren skänkt 25,000 fracs och kejsarinnan 15,000. IIvad som kommer från hjertat, går till hjertat, säger la France, då bladet omnämner den allmänna belåtenheten med de kejserligas handling. Med folkets kärlek på sin sida skall kejsaren kunna lugnt möta den storm, som de liberala fraktionerna och gamla partierna i Frankrike nu vilja gemensamt uppröra mot regeringen. Från Frankrike skrifves vidare, att Thouvenel nu är nästan återställd från sin farliga sjukdom. I litterära kretsar berättas, att äfven det kejserl. tryckeriet vill på 1867 års utställning utveckla prakt. Till detta ändamål torde bland andra verk hufvudsakligen en upplaga af Cesars kommentarier väcka uppseende, för hvilken ej mindre än nittio ännu otryckta manuskripter rådfrågats. Den påflige nuntien i Paris har haft ett ångt samtal med kejsaren. Kejsaren har sändt en af sina egna adjutanter till den aflidne lord Palmerstons enka, för att jemte öfverlemnandet af en condoleance-skrifvelse äfven muntligt tolka de känslor, som denna sorgliga händelse uppväckt hos kejsaren. På hela Englands bekostnad skulle, enl. drottningens befallning, lord Palmerston begrafvas såsom i går och hans lik bisättas vid sidan af Pitts i Westminster-Abbey. Viscount Bury representerade dervid drottningen. Hertigen af Cambridge, ministrarne och andra sta. tens tjenstemän jemte parlamentsmedlemmarne skola deltaga i sorgetåget. Något bestämdt förljudes ännu icke om den nya ministörens sammansättning.