med full vetskap om att densamma var salsk. Rörande åtkomsten af besagde mynt, sade hon sig ha fått detsamma i Söndags ätta dagar sedan på altonen af en person, om hvilken hon endast visste att han var instrumentmakaregesäll och att han vid det tillfälle då han lemnat myntet variv i sällskap med en person vid namn Pontus Rydberg, Som Christina Jonsson vid nämnde tillfälle endast skulle erhålla i betalning en riksdaler skulle hon således lemna en rdr tillbaka på den förmodade riksbanksdalern. Då hon för att hemta vexel härtill gick in i ett inre rum, upptäckte hon att myntet var falskt; hon gick då tillbaka i yttre rummet igen, men den person som lemnat henne myntet hade funnit det bäst att rymma fältet. Endast Rydberg var qvar och denne hade hon till en början velat qvarhalla, men som han forklarade sig ej ha med saken att göra och på uppmaning af några andra af ställets qvinliga personal, fick han aflägsna sig. Vidare förklarade Christina J. att hon haft för afsigt att underrätta polisen, men detta hade dock ej blifvit at. Olvannämnde Rydberg skulle ha yttrat att det ursprungligen varit en cigarrarbetare som egt myntet. Hustru Elisabeth Jansson, som förestår ofvanberörde nykterhetsvärdshus, berättade att hon varit bor ta då Christina J. erhållit riksbanksdalern, men då hon kommit hem visade Christina henne densamma, hvarvid hon, Elisabeth, sagt att den ej kunde användas emedan den vore falsk. Christina J. nade dock varit af motsatt åsigt och hade redan samma afton velat köpa öl för densammaPå polismästarens fråga om hon ej tyckte att det var illa gjordt att vilja narra på andra ett mynt som hon visste vara falskt, medgal hon detta, men sade att då andra gjort det med henne, tyckte hon att hon gerna kunde göra detsamma. För att erbålla närmare upplysningar om hvem som ursprungligen utpranglat det falska myntet, upp sköts målet på åtta dagar. Christina Jonsson förklarades skyldig att träda i häkte, såsom förvunnen att med vetskap ha sökt utprängla ett falskt mynt. — En arbetskarl vid namn Anders Severin Persson förhördes igår i poliskammaren rörande en massa stölder, som han under senaste tiden begått. Nattväktaren J. Johansson, boende i huget n:o 40 vid Mellangatan i Haga, har varit den som senast lomnat bostad åt denne person, om hvars rätta karakter han först fick ett riktigt begrepp, då han en vacker Söndagsmorgon saknade om svarta helgdagsrock, hvilken hängt på vinden i ofvannämnde hus, hvarest äfvenledes en svart rock, tillhörig månadskarlen A. Berntsson i samma hus, samt ett par ljusrutiga byxor och en yllehalsduk, likaledes tillhöriga Berntsson, fordom haft sin plats, men hvar fran de nu voro försvunna. Från en gammal jungfru vid namn Nelly Grimberg har P. tillgripit 30 rdr rmt, hvilka penningar voro förvarade i en s. k. pirat som låg å en hylla i ett försäljningstånd vid Rosenlundsgatan. P. innehade då han häktades 19 rdr 68 öre. Från konditorn Josef Frick hade P. stulit en silfverthesked. Nattväktaren Johansson berättade att Persson sistl. Lördags qväll begärt att få nycklarne till vinden för att, som han sade, hemta sin rock. Sedan Persson åter kommit ned från vinden hade han gått ut, men återkommit senare på aftonen och qvarblilvit till följande morgon. Söndagen på morgonen hade han ater gått upp på vinden och sedan han kommit dit upp helt oskyldigt yttrat: -här har varit tjufvar i natt?. kEn glugs hade då stått uppe och nedanför hade legat nagra fruntimmerskläder, hvilka P. förmodligen ned för att söka göra troligt, att tjufven tagit denna I början misstänkte ej Johaneson Persson, men sc polisen underrättats om stölden, misstänkte denna genast att P. varit den som föröfvat densanama, och vid anställd visitation i hans gömmor anträflades såväl ofvanuppräknade effekter, som cn stor del saker, till hvilka ännu ej någon egare anmält sig. Persson erkände att han begatt stölden. Nelljy Grimberg berättade att hon i Lördags, straxt efter det P. varit inne i hennes stånd, saknat penningarne, och att då han en stund senare gått förbi, hade hon förebratt honom för Satt han narrats med henne och gömt hennes väska, hvarpa P. svarat: hur kan Jungfrun tro mig om nagot sådant, jag som alltid varit så reel. P. erkände vid förhöret att han tagit piraten, men att densamma endast innehållit 18 rdr. 1 rdr 68 öre, som deröfver antr. ts hos honom vid häktandet, påstod han ha varit hans egna panningar. Nelly Grimberg vidhöll dock bestämdt, att 30 rdr funnits i piraten. Theskeden från hr Frick erkände sig Persson äfven ha stulit. Detta skedde, pastod han, en dag då han var i trädgårdsföreningen och drack kasle. Hr Frick uppgaf att han förlorat flera dylika skedax, men P. förnekade att ha tagit något vidare ä sistnämnde ställe. Ä Rorande öfriga hos P. funna artiklar, som man misstänker att han på oärligt sätt ålkommit och hvaribland funnos ett cylinderur af silfver, en sked af nysillver, åtskilliga klädespersedla: m. m., hade han olika mer eller mindre sannolika uppgilter om åtkomsten af desamma. Uret sade han sig ha hittat vid Jonsered (förut lär han ha sagt att det varit vid Örgryte), rocken hade han köpt at ena obekant person, skeden hade han fått hemma 0. 8. v. De 18 rdr som P. erkande sig ha stulit från Nelly Grimberg återlemnades till denna. AKalet uppsköts för inhemtande af vidare npplysningar till d. 31 d:s. — Rörande ett Tisdagen d. 17 d:s kl. 9 på aftonen timadt anbud till eldsvåda i huset n:o 44 Majornas 4:de Rote, hölls i går polisförhör. Elden hade uppkommit i en soffa i ett rum i 3:dje våningen, hvilket beboddes af arbetskarlen Abraham Jonsson, så att en del af säng t AAA333. 1